Karins lilla röda

till Pingviner som alltid frös….. ..som nu drar till varmare breddgrader. Det här är deras 40 åriga liv (i tre resväskor) Mer än så behöver man inte. Vad tusan har vi då förråden fulla med gammalt mög som man inte tror man kan leva utan. Bra att ha! Man vet ju aldrig. Min vita finklänning som jag var fin i på 80 talet. 20 kg tunnare!! Nä vet ni,  resa i skiten!! Något kommer alltid att fattas oss när dom är borta. Långt borta. Man kvistar liksom inte över så där enkelt som till Hägerstensåsen. Men dom gör så rätt. Lyckliga dom, säger jag. En kort resumé av veckan som mambo: Söndag efter plundringdagen flyttar minstingen hem till mamma med sin fru (hon ser inte så ledsen ut för det) Här ska njutas av bara den!! Har gråtit så många tårar över att  dom ska flytta och kommer säkert att fortsätta med det då och då, men det känns som jag har bearbetat det så länge, så jag bestämde mig för att den här veckan skulle bli bara positiva minnen. Och det lyckades vi med, tycker jag! Ni ska ve

och de flesta var där…   Hela Pontus rum var fullt med grejor. Ta vad ni vill ha! Och det gjorde vi! Mellansyster och lillasyster som lät sig väl smaka, det hade lagats chili con carne som var jättegott. Gott vin och bröd till det. Emma och Ubbe hade det också kul på sin hörna Det fanns fler som tyckte det var kul! André fick en aussie hatt. Jag tycker det ser ut som en cowboy hatt jag! Det blev mycket skratt och glädje men också tårar. Här är några som verkligen tycker om varann. Marie skulle förstås varit med på fotot men hon skulle vidare på tjejfest (eller heter det dammiddag i den åldern). Hihi! Det är svårt att beskriva känslor i den här situationen. Vi gläds ju med våra tjejer som ska emigrera, men samtidigt är man ledsen för det är så himla långt bort  till dem som man tycker så mycket om. Men vilket äventyr och vilka modiga tjejer. Jag avundas dem, men ser fram emot att få uppleva Australien med dem i början på nästa år. Väldigt sliten har Drutten blivit g

kan vara väldigt trista… Den här dagen var verkligen inte trist. Förmiddagen hade vi en tjej som föreläste om olika normer i vårt samhälle. Väldigt intressant! Sedan i 4 tim på eftermiddagen  var det en socionom och en arbetsterapeut från Aspergerscenter som berättade om sitt arbete och hur en Asperberger person fungerar och inte fungerar. MYCKET BRA OCH OTROLIGT INTRESSANT.  Utsikten är från 8e våningen på SÖS. Efter det träffades Lennart och jag vid Jakobs kyrka och var på orgelkonsert. Äntligen har jag träffat en man som delar mitt intresse för orgelkonserter. Har tidigare fått gå själv. Det är så mäktigt med orgelmusik. Lyssnade bla på Bach. Det är så mäktigt att man får ståpäls. En del toner är så fina och tunna att dom nästan inte hörs och andra bara dånar över huvudet där man sitter. Lennart hade varit på Hötorgshallen och handlat godsaker till kvällen. Det blev fylld och gratinerad krabba, spenatfyllda piroger och taboli. En god ost på det och lite rött i glasen. Vilken fr

och en vecka kvar till dessa kära personer flyttar Fotot är taget 2007 i en liten by på Naxos. Jag var till Naxos och hämtade hem Pontus (se söt han var/är) till skolstarten. Och tjejerna stannade ytterligare en månad. Var där med dom en jättemysig vecka Här är Pontus och jag på väg till färjan som ska ta oss till Pireus. Åsa står och håller Yiannis (katt) som sen drog sin kos samtidigt som jag och Pontus. Yiannis him self. Åter till verkligheten. Dom här ni ser på bilden önskar jag nästan att det vore skottpengar på. Nej jag vet man får inte säga så, men efter att en gång blivit nermejad av  en cyklist så hyser jag inga varma känslor för dessa marodörer. Dom (i gula glasögon och västar) tränar på väg till jobbet på gång och visserligen cykelbanor och räknar med att alla ska kasta sig åt sidan när dom kommer som dårar. Usch så skönt nu fick jag det sagt. Gick som vanligt till jobbet idag trots att ryggen har dj-as de sista dagarna. Var och pratade med Anders, min tränare och til

tisdag morgon Tassar jag ut ordentligt påklädd. Lite för ordentligt så jag går 50 m sedan förstår jag att det blev lite för mycket kläder eftersom jag svettas redan och ska gå en timme, så jag vänder och plockar av en tröja och tar av vargamössan. Nyponen är aldrig så vackra som på vintern när dom lyser röda i snön, eller hur? Går sedan raskt till SÖS. 7 853 steg. Och nu är det helt ljust när man går över Årtstabron. Rätt lugn dag på jobbet. 23 små pojkar och flickor har passerat på mottagningen. Den ena sötare än den andra. Bl a en liten Harry, en Kerstin och en Fidelli Ja det är faktiskt en och annan Fidelli som passerat. Visst kommer ni ihåg Den vita stenen? Tisdag ja då är det funktionell träning efter jobbet. Hejohå! Inte riktigt så, men plankan ingår. Mycket balans och man tränar många muskler samtidigt. Sedan unnar jag mig att åka kommunalt hem. Har sedan häckat i soffan och nu ska jag häcka under dunbolstren. Godnatt mina kära

började med en fin påse med chokladhjärtan på frukostbordet. Underbart. Men sedan började eländet - 17,4 friskt och vackert om man inte ska vara ute. Kommer ner till Upplands Väsby station. Tåget ska  komma 07,13. Inte då. Sedan rullar ett proppfullt tåg in. Jag är ute i god tid, börjar inte för än 08,30. Men jag stämplar in 09,23. Är det klokt? Det ska ta ca en halvtimme. Men när jag kommer till SÖS och öppnar ryggsäcken så ser jag en röd fin påse med kärlekste. Vem kan vara arg då? Inte jag! Tänk vilken fin man jag har.            Efter en hektisk arbetsdag går jag hem. Kallt och vackert. Det brinner inte i Liljeholmmen. Det är solen som går ned. Och då plötsligt ser jag.. Tågen  rullar igen.  Nu ska jag plocka fram duntäcket och dra över mig! Gonatt och sov gott

som börjar vid frukostbordet Soligt och så vackert. Ska bli långpromenad med vännen Passerar Gubbängen där kaffe och semla inte hade suttit fel. Fanns inget café så långt ögat nådde! Mot Tallkrogen och Svedmyra Över Nynäsvägen In på Skogskykogården Och här slutar promenaden för många tyvärr, men vi fortsatte mot nya mål. Äntligen. Kaffe och en bulle med kanel och choklad. Mums! Sedan hem och förbereda kvällen. Där både sorg och glädje kommer att finnas. Det vet man redan på förhand. Vi träffades på Zula bar för en bit mat. Tyvärr så ser det ut som Åsa nickat till redan där, men så var inte fallet. Pigg och fräsch som vanligt. Sedan blev det Clarions hotell bar för mingel. Oj så roligt vi hade. Ser nästan ut som Lennart har kroknat där, men inte då! Så många underbara människor på samma ställe trodde jag nästan inte fanns.   Och här sitter några. Åsas fina familj som var så roligt att träffa. Tack Birgitta för de värmande orden! Man får vara partisk om man har en

Bara sedan igår. Blåser kuling och – 4 värre kan det nästan inte bli. To ett steg utanför porten där det drivit på. Sjönk till knäna. Ingen tunnelbana eller buss gick idag så det blev att skotta fram den lilla röda. Visst syns det hur det yr utanför mitt fönster på SÖS?  Inte ens en hund vill vara ute. Eller? Fy hundan! Trevlig helg på er.