Karins lilla röda

På snorklingsdagen hämtades vi vid åtta tiden och kördes till stranden där vi klev ombord på speedbåt till Koh Rok. Innan vi kom fram stannade vi och låg på vattnet och tittade ner i en annan värld. Bilder på firrarna kommer i en senare blogg. Underbara stunder i skuggan. Mamma och en kär dotter:-) Det var fler än vi där. Den här gången hittade vi inte dom riktigt stora varanerna. Men den här räcker till om den får för sig att slå med svansen. Pappan och en lika kär dotter. Tänk om vi hade fått haft de andra två kära döttrarna med oss också. Men nästa år så…. Koh Rok om ni ska hit någon gång. Underbart!

  Ja dagarna är sig lika ungefär. Man är ute och kör på förmiddagarna så nu har vi snurrat runt hela Koh Lanta. Igår var vi längst ner på ön i en jättebrant och krokig väg, när jag tyckte det kändes som hjulet höll på släppa. Men det var en punka på bakhjulet. Som tur var hände det inte när jag körde omkring ensam. Så nu kunde jag åka bak på Åsas hoj. Stannar efter någon timme och badar och käkar lunch. Jag har än inte fått in något jag inte gillat. Åsa har städdag på¨Djungelstigen Ibland blir det även en liten stund på stranden Härom kvällen var vi på Caste away. Då kom det faktiskt en liten regnskur och faktiskt en liten blixt och åska Och avslutas vanligtvis på det här sättet med en liten GT på poolkanten, Vi lever i lyx och överflöd

Äntligen är hon här! Innan dess kom Kjell, Ewy och Bosse Ingen ovanlig syn kanske. Men det ovanliga var kanske att det var herrarna som handlade ikväll. I morgon blir det nog Klong Din.

  Ja, jag tog mig friheten att ta ledigt igår. Och det blir heller inte lika ofta eftersom vi blir fler här imorgon vilket jag tycker ska bli så roligt. Och i övermorgon kommer min minsting och delägare till detta fantastiska hus. Bloggande har också varit mitt sällskap (allra gladast blir jag när jag får kommentarer och ser att ni är inne och läser. Det är kul. Många av mina vänner och bekanta tycker jag är modig som “törs” åka själv. Men om man inte vågar möta det som man är rädd eller osäker på, hur ska man då veta om man klarar det. Då går man utefter vad andra kanske tycket är farligt eller läskigt och det kanske du inte tycker när du prövat. Jag tycker om utmaningar och det är väl en del av det hela.Det finns ett talesätt som heter. “Om man inte vågar ta steget, kan man bli stående på ett ben hela livet” Hu vilken fasa. Ja, igår så tänkte jag pröva och se om jag hittade till Old Town.Vilket jag gjorde:-) till och med tillbaka. Köra runt på moppe är nästan det enda man kan g

  Igår som var en lördag skulle jag då lämna Koh Lipe och ta mig till Koh Lanta. Om jag skulle betygsätta den ön så från ett till tio, en åtta. Kunde ha blivit en 10 om inte det var så meckit att ta sig dit. Men Karma beach är nog så nära paradiset man kan komma. Finns inga bilder i världen som kan göra den platsen. Åt och drack gott gjorde jag också.   Så lördag blev en resdag. Ställde klockan för att hinna käka frukost innan jag skulle bli hämtat av en taxi(tuck tuck) Tyvärr och slog magen till så igår hade jag en flytande dag. Bara the, coca cola och vatten. Men idag mår jag bra igen! Jo apropå bilderna överst så när jag kom hit hade börjat skymma och jag tyckte något rörde sig i sidoblicken (här är jag faktiskt lite rädd för kryp av alla de slag). Då såg jag en groda komma hoppande på fönstret. Den hade sugproppar under fötterna. Den landade i blomkrukan som har vattenväxter. Och i morse hade hon en bebis på ryggen. Mem när jag kom hem på em så var det bara en skumboll och i de

  Det går väldigt fort att ställa in sig till det här livet. Blir väl värre när jag kommer hem. Men det behöver jag ju inte fundera på nu. Jag håller till på stranden på förmiddagen. Promenerar, solar (idag har det blåst och då blev det lite för mycket av solen, badar förstås och igår köpte jag en snorklingsutrustning. Det är så häftigt att ligga på vattnet och titta ner i en helt annan värld. Vid tolvtiden blir solen för het så då sitter jag och bloggar på restaurangen som tillhör resorten,  äter lunch och blir serverad fruktdrinkar (alkoholfria, det blir inte så mycket alkohol när man reser ensam) och här kommer en liten vind, underbart. Eftersom det inte finns ström på dagarna till AC går det inte att vara i bungalowen.   Sedan vid sjutiden kommer det en tucktuck och hämtar mig och tar mig med till marknadsgatan (finns bara en). Då bestämmer jag vilken tid han ska hämta mig . Det tar kanske tio, femton minuter att gå och bitvis kolsvart när man ska hem. Nej jag lyxar till med 

  Ja här sitter jag och bloggar. Inte är det synd om mig inte! Alla som känner mig vet att jag är helt avsaknad av lokalsinne! Nu har jag bott här sedan igår och nu först hittar jag “hem”. Längst bort i bild finns det en stubbe som jag tar sikte på, ändå så är jag på väg in till grannen varje gång! Som tur är har han säkert storlek 45 på skorna. Ja här bor jag. Väldigt trevligt! Både fläkt och AC. Tack för det. På dagarna finns det ingen ström så det är till att hålla sig ute tills klockan är fyra då AC drar igång.  Bara fläkten är inte till mycket nytta. Det bara viftar runt hetluften. Puuh, men jag klagar inte. Det här är trappen ner till duschrummet! Hur har dom tänkt med avstånden på trappstegen tro? Det första nerifrån är högt som bara den för att inte tala om det sista innan man är inne i rummet. Men det mellersta är bara pyttelitet. Ja,nog charmigt allt. Man får bara inte ta så många drinkar innan man ska uppför den trappen! För man får nästan svinga sig upp! Här äte

  Nu jäklar fick jag till det! Det som andra fixar på en kafferast tog mig flera timmar. Men det går ingen nöd  på mig. Har nu suttit ett par timmar i skuggan och druckit två fruktdrinkar och inväntar att klockan skulle bli fyra så AC går igång. Den är avstängd mellan tio och fyra. Och då går det inte att vistas i bungalowen. I går när jag kom var klockan sex ungefär. Det har varit en lång resa och mycket byten som i och för sig har gått bra. Mycket trevliga människor har jag också träffat. Men nu ska jag dra mig till min lilla bostad som är väldigt charmig (kommer bilder på det senare) Jag tror förresten att alla golv lutar här. Så från duschrummet till ytterdörren får man bra fart:-)

  Ja det ska nog komma bilder så småningom på bloggen. Det ska nog gå! Jag kan riktigt höra Åsa E säga.”Finns dom på Picasa så finns dom på hårddisken”. Tyvärr så hittar jag dom inte. Men den som väntar på något gott:-) Ni får nöja er med ett skannat foto från 1966 tror jag, på mig, Kjell (pappan till mina döttrar) och morfar Harry Jag har det oförskämt bra här i skuggan med en drink bredvid mig. Varmt så in i …..

  Lördagspromenaden påminde mig om att nu är det allt vår. Känns lite märkligt att jag imorgon ska förflytta mig till högsommarvärme. Och pratat med Åsa som nu har höst med +24. I torsdags var det två år sedan mamma gick bort (vilket fånigt uttryck). Hade på något sätt fått för mig att det var tre år sedan. Minneslunden är inte så fin nu men jag det känns ändå bra att göra ett besök innan jag åker. I tankarna kunde jag ju få berätta att jag ska åka. Jag kan riktigt höra hennes kommentar “ska du nu iväg igen”. Hon hade själv aldrig satt sin fot i ett flygplan. Så hon hade inte så stor förståelse för mitt reseintresse. Hon skulle nog ändå förstått om hon vetat att jag skulle få träffa Åsa. Det är nog den sista generationen som aldrig flugit. Nu är semesternaglarna på plats. Resebiblioteket är uppdaterat. (får nog lägga i handbagaget) Ja, så har det sett ut ett par dagar nu. Men nu är allt på plats. Sedan vet man ju ändå att man tagit med sig för mycket . Ni vet det där med i