Karins lilla röda

Åntligen har ljuset börja komma tillbaka. Att jag överlevt den här vintern både fysiskt och mentalt är jag väldigt tacksam för. Mycket har jag att tacka han för som legat tätt bredvid mig i soffan hela vintern.  I väntans tider Min livskamrat. Väldigt speciell och så kär i sin mamma(jag alltså:) Nära, nära❤ Vi försöker gå på kurs första sommaren. Ja, inte vet jag, men vi socialiserade i allla fall Lite blå himmel Både Jojo och kompisen Ludde var med igår i skogen. Helt hystreriskt i början men efter en stund lugnar dom ner sig.  I går var det premiär på balkongen, Irene kom för lite fika och fick lite sol på sig. Vi önskar oss flera sådana dagar och kvällar kanske med lite mat och dryck Är man pensionär så är man. Det ser så kul ut med boul och de ser ut som dom har väldigt trevligt. Så nästa vecka så ska dom få se på attan Ja, visst är det vackert Svårt att ta sig fram utan bil. Men det är bara att ta fram hojen och trampa. Avstånden blir ju inte detsamma Tyckte det tog bara några min

  Mellomys med döttrar. Så himla mysigt när man får umgås med "bara" döttrarna.  En av anledningarna till att jag flyttade hit var det här. Skogen! Går tre, fyra gånger i veckan För några sedan veckor kom våren! Trodde jag! Då passade vi på. Jag fikade i solen och Jojo grävde. Första riktiga vintern där det skulle visa sig om jag kunde vinterförvara mina pelargoner på min inglasade balkong. Det gick inte!! Så jäkla tråkigt. Mycket stickning har det blivit. Mest mössor och sockor Jag fick i juklapp av Marie att börja släktforska. Så jag topsade och skickade mitt dna till Texas. I samband med det fick jag också tillgång till mina föräldrars fotoalbum. Här får jag besök av mina föräldrar när jag var på kollo. Jag var sex år Så kunde ett brudpar se ut i början på förra seklet. Är inte säker på vilka dom är. Men kan vara min farmors mor och far