Karins lilla röda

Har haft problem med höften/ryggen ett par veckor nu. Började innan jag började arbeta, samma som jag hade i Australien för några år sedan. Så i onsdags begav jag mig till naprapathögskolan för att få hjälp. Egentligen hade jag fått medicinsk hjälp på jobbet på tisdagen. Så typiskt när jag vaknar på onsdagen så är jag nästan smärtfri. Men jag tar mig till Vasastan ändå. Träffade en jättegullig Andreas som gjorde en noggrann undersökning. Tyvärr kunde han inte vad det var. Rekommenderade röntgen. Själv tror jag på nåt muskulärt. Idag, lördag, känner jag inte av det så mycket. På väg därifrån jag fick en en väldigt mysig promenad genom stan.  Passerade Adolf Fredriks kyrka och eftersom dörren stod öppen så passade jag på att köpa mig en ny frälsarkrans.Jag satte mig också ner och lyssnade på någon som övade på kyrkoorgeln. Mäktigt! För den som inte känner till vad en frälsarkrans är för något, inte bara ett armband som Svenska kyrkan säljer, så det är lite typ som

Två veckor går ruskigt fort inser jag. Jag får väl erkänna att jag blivit dålig på att blogga. Tycker ibland att det har väl inte hänt särskilt mycket. Men nu har det ju hänt en del. Blev inte bättre på att blogga ändå! Ska försöka skärpa mig! I påskveckan hade jag Ebba här hos mig några dagar. En av dagarna, ett par dagar efter den hemska terrorn, var vi in till stan för att hedra de som drabbats. Ebba hade en del frågor om vad som skett men det svårt att förklara den ondskan som finns hos de människor som kan utföra något så vidrigt Efter det gick vi på bio för att lätta upp stämningen lite.  Vi såg Baby bossen Rolig film även för vuxna. Lite popcorn och cola och många goa skratt blev det   Nu kommer den bästa tiden.  Häggen som snart ska blomma. Tycker själv att det här är bland det bästa fotot jag tagit.  Ska nog bli en canvastavla så småningom. Idag har jag suttit några timmar i solen på balkongen och läst ut denna bok. Så bra!! Två lördag

Veckorna bara far iväg inte helt händelselösa. För ett par veckor sedan messade jag min gamla chef och tänkte höra om hon sätta in mig på några pass i sommar. Antingen på hörslingen eller hotellet. Så förra fredagen träffades vi och pratade. Jag var också upp och käkade lunch med mina gamla kollegor. Så roligt att träffas igen. Jag saknar verkligen den sociala biten med att ha ett jobb. När jag sedan gick hem därifrån så var jag så omtumlad och glad så jag visste inte till mig.   På väg hem ser jag detta När jag nu sitter och bloggar hör jag mobilen surra men tänker att jag tittar sedan. Till slut tittar jag ändå och ser att döttrarna undrar var jag är. Fattar inget!  Jag kom hem för drygt en timme sedan och visste ingenting.  Herre Gud vilken galen värld vi lever i. Jag känner verkligen för dem som mist en familjemedlem eller vän. Så lite vi vet och så snabbt livet kan ta en annan vändnin Idag lördag ska jag försöka fortsätta bloggen. Så många gånger