Karins lilla röda

  Solen visade sig till Västerås, sedan blev det som det varit de sista månaderna, grått och blött. Efter att ha bjudits på en jättegod fisk och skaldjurssoppa hos Viola på fredagskvällen så satt vi kvar till halv tre på natten och pratade och skrattade. Målet för resan var att träffa personer som nästa hela mitt liv funnits med mig. Bibbi som var 17 år och Viola 12 och Ewy 7(inte med på bild).  Själv var jag 15 när vi träffades första gången. Häftigt och jätteroligt att ha så “gamla” vänner som för övrigt är mina svägerskor och mina flickors fastrar. Vi träffas verkligen inte ofta så ni förstår det finns massor att prata om när man träffas Här är vi hos Bibbi och fikar och skrattar. Har tankat skratt för lång tid framöver! Något som nästan inte finns numera är att man kan bara gå förbi och få en fika utan att ha ringt eller blivit inbjudan. Är dom hemma så är dom och då bjuda man på det som finns. Bibbi vet vad hon ska bjuda mig på till kaffet. Kavelgris förstås! Jag måste bara

  De här visa orden har jag snott från en vän på  Facebook. Så sant. Skulle vilja göra nåt med de orden. Många skulle behöva läsa och lära. Alla har vi ansvar för hur vi vill leva våra liv. Det mesta kan vi i alla fall styra. Jag styr i alla fall mitt liv. Ja. nu ska jag skärpa mig med bloggandet. Men tycker inte att det händer så förfärligt mycket numera och när det händer nåt så har telefonen laddat ur eller så har jag glömt både kamera och mobil hemma. Först i söndags var det husvisning och Eriks fem årskalas. Sofie på fotot är taget när jag bodde på Grödingevägen i slutet på 80 talet. Söt som en karamell är hon! Inte mindre söt är Erik.Jag hade turen att ha alla utom Simon i knät på ett foto som blev så dåligt.Så det fick bli det som togs när Åsa var hemma på sitt 40 års firande. I måndags fyllde Axel 18 år och som sig brukar så glömde jag kameran hemma. Vi var hemma hos Kilis och Eva som bjöd på jättegott käk. Det här fotot tror jag togs någon gång när vi firade jul i Ny

  Höjdpunkten den här veckan var helt klart fredagskvällen med de som står mig nära. Gun, Marie,Oskar och jag var i Södertälje på Estrad och såg Peter Carlsson och blå grodorna. Jag skrattar så jag nästan tappar andan. Vilken man! Han pratar på brett dalmål med dialektord som jag inte hört på länge. Dom skrattar åt sig själva och det gör det hela ännu roligare för då förstår man att dom har också roligt. Ibland när han sätter sig på pinnstolen så känns det nästan som han sitter i mitt kök och berättar historier om original från sin hembygd. I pausen kan man köpa Vikarbröd med Gustavskorv och “eget” öl. Kvällen började med att jag och Oskar träffades vid Södra Station och tog sällskap till Södertälje. På restaurangen Barolo träffades vi alla fyra. Tyvärr kunde inte Kjell följa med av kända orsaker men Oskar var en bra stand in. Oskar är den som bor närmast, så det är mest han som råkar illa ut när jag behöver hjälp med något. Fördelen med att vara en ung mamma, som jag var, är a

  Ja, nåt helgon var hon väl inte. Hon kunde vara både riktigt rolig ibland och ibland var hon mindre rolig kan man väl säga. Mycket som var jobbigt just då när det hände kan vi idag skratta gott åt. Ju äldre hon blev, ju mer utan skrupler blev hon. Vi visste precis när man gick upp eller ner i vikt, framförallt när vi hade ökat i vikt:-) Fin bild på mormor och Gun sommaren 2009.   Den här bilden var sista bilden på Harry och mamma. Tror att det var Harry som fyllde år då i november. I februari fanns han inte längre. Men dom däruppe där dom är nu, får nog sig sina skratt kan jag tro! Jag är så glad att Åsa hann träffa mormor flera gånger innan det blev flytt till Australien. Här åt vi julbord med mormor sista julen. Att hon inte åt ihjäl sig då var konstigt. Jag hade med mig hemlagat, sådant som jag visste hon älskade.  Torsdagskvällen träffades jag och Oskar på Black and Brown och åt och drack.  Jättetrevliga timmar som gick alldeles för fort, och fick min snusnäsduk som han