Karins lilla röda

Får jag i alla fall ! Och om du tar ett par stavar i händerna ökar du belastningen på cirkulationen markant och förbränner ännu fler kalorier. I genomsnitt ökar energiförbrukningen med 20 procent jämfört med gång utan stavar - och man har uppmätt en ökad energiförbrukning på upp till 46 procent. Stavarna gör att du kan ta längre steg och på så sätt aktivera både lårens baksida och sätesmusklerna. Eftersom du konstant tar i med stavarna ger du kroppen en skjuts som hjälper till att öka farten, samtidigt som du avlastar knäna. Stavarna främjar även rotationen i ryggraden, vilket också ökar steglängden och energiförbrukningen. Så det så! Dessutom får man uppleva naturen. Eftersom jag sköter motionerandet på väg till och från jobbet ca 15 km dagligen så slipper jag byta om och iväg till något pass när jag kommer hem. Tröttsamt tycker jag! Den här årstiden är ju så underbar. Och ju äldre man blir ju grönare och vackrare blir det. Maten kan vara ett problem tycker jag. Äter nog för lite

  En mixad 40 års uppvakning av Magnus och Morsdagfirande. Och som lök på laxen var Axel, Oskar, Johanna och Malin också hemma. En fantastiskt god pastarätt bjöds det på och jag stod för tårtan. Inget av det var kalorifritt, men så gott. Varför är det alltid så? Oj, så sommarfin jag ska bli. Marie hade köpt sidenschalar till mor i Thailand. Jättefina. Efter en sådan kväll var det bara att bita i det sura äpplet. Så till min hjälp idag blev det snabb stavgång 1 timme till SÖS och likadant hem. Men eftersom jag måste sköta bloggen så har jag en anledning att stanna till för fotografering!!Jag går genom Årstafältets koloniområde som jag gjort ända sedan årsskiftet och pulsat i snön i –10 grader. Jag njuter betydligt mycket mer nu kan man säga. Kan det bli färskpotatis av det där gröna till midsommar på andra sidan häcken tro. Jag tvivlar! Allting blommar nu. Här prästkragar på avstånd. Hinner inte stå så länge och fokusera. Och jag håller tummarna nu att det finns kvar nästa vec

  Alla samlade.  5 generationer. Nej nu ser jag Cim satt på andra sidan bordet men vi var alla där.

Grattis till alla mammor runt om i världen. Spinner vidare på mor och barn från gårdagen. Min förstfödda Gun Elisabeth Eftersom jag har tusentals bilder att bläddra igenom så hittade jag inte de kort på Marie och Åsa som jag letade efter Så det fick bli söta kort på barnbarnen istället. Oskar var en stor beundrare av sin kusin Sofi. För hon vågade så mycket.! Här var julen –91 och de hade båda fått nya vantar bl a. Vilken glädje i den blicken! Dennis ser ju riktigt prydlig ut och Lukas hade antagligen sullat ner sin skjorta. Bara flugan blev kvar, oj vad jag saknar den tiden nu. Men visst är dom söta!! Tänk vilket skatt man har. Vilken rikedom med så många små som inte längre är så små. En del av pojkar närmar sig 2 meter! Lika goa fast dom är vuxna. Tyvärr får man inte gulla lika mycket med dom nu för tiden. Men tyvärr så finns det många som mår dåligt en sådan här dag. De som inte har någon mamma eller dom som mist något barn, dom tänker vi på extra mycket idag.

På förra bloggen hände något med mitt tangentbord. Hälften av texten föll bort och till slut kom det siffror i stället för bokstäver. Ok, det var slut på batterierna i tangentbordet, så nu så. Kontentan av bloggen var, tiden när barnen är små och bor hemma är så kort i ett perspektiv , så njut och ta vara på den tiden. Må så gott

  Underbara fredag kväll. Som tur är så kommer de en fredag kväll varje vecka. Gjorde en variant på chillikycklingen som jag bjöds på hos Irene häromkvällen. Den blev också väldigt god och till matlagningen en Kapten Morgan! Sen kan helgen få komma Den här stigen symboliserar livet tycker jag. Än svänger det hit och dit. Det är en liten skogsremsa bakom tennishallen i Enskede. Och mycket hägg, så när man kommer ut ur den så är man lite yrslig av den tunga doften. Den här lilla buketten skulle min mamma ha blivit glad åt. Det känns väldigt konstigt att jag inte ska uppvakta henne i morgon på morsdag! Det är mycket blandade känslor. Vemod, sorg, saknad men också lättnad. Jag slipper dras med det dåliga samvete, att hon satt och väntade att jag skulle komma. Även om jag inte bott närheten av henna alla år så har jag alltid pratat med henne den dagen. Och det var väldigt noga med det! Men nu vilar hon med Harry i minneslunden vid Dalens kapell. Eller var dom är, i himlen eller i form

  Lennart som ska åka MC till Berlin i helgen och hälsa på sonen, har packat och gjort klart. Låt oss hoppas det blir bra väder så han slipper åka i regn och jag ska gå här och oroa mig. Kvällens övning blev att åka till Kungens kurva och inhandla en ny kaffebryggare. Så snygg och den slår ifrån sig själv om man skulle glömma. Det är bra. Jag har lite noja för sådant. Den gamla gav upp innan Italien och vi har fått dricka pulverkaffe sedan dess. Inte gott. Märkligt men på semestern tycker man det är riktigt gott! Blomlådorna kom också upp ikväll. Ser lite tagna ut men dom tar sig väl. Planterade dom för några dagar sedan men vågade inte sätta upp dom för blåsten. Men nu sitter dom där. Som ni ser nu så kan sommaren komma om den vill. Kan ni framför er se en mörk och alldeles varm augustinatt på den här balkongen. Mysigt. Det blev en sen och kort blogg denna gång men titta in på lördag om ni har lust. Och kommentera gärna

Igår vid tretiden slog den till. Jag drabbades av Greklandsfeber.  Jag hade kunnat ta mig ut till Arlanda och tagit första bästa flyg. Mobilen ringde precis när jag hade stängt mottagningen. Och jag ser ett telefonnummer som såg bekant ut med många siffror. Det var från en vän som vi blev bekant med på Thassos för tre år sedan! Hur i allsin dar kunde hon komma ihåg mig? De har ju massor med turister varje år!Hon och hennes man George hade en smyckeaffär. (Kanske av den anledningen:-) Vi gick förbi där nästan varje dag och pratade lite. Efter några dagar ville dom visa oss lite av staden Thassos. Det här fotot är från en kväll på ett jätteflott hotell där vi hamnade och det dracks några drinkar. Här sitter vi uppradade. Helen, Babben och jag. Brun/röda som bara den. Kvällen efter så ville de bjuda med oss till några vänner som var på besök i staden. Genom ett språkligt missförstånd så hittade vi inte varann på natten när de stängt sin affär vid ettsnåret. Så vi började gå hemåt t

Fredag och sista dagen En tur på Comosjön är ju ett måste om man suttit i nästan en vecka och sett den från ovan. Åt frukostbuffé som vanligt nere på hotellets  terrass och vädret var strålande, så bättre än så kunde det inte bli. Mot hamnen! Här kommer båten som ska ta oss till Bellagio som ligger på en udde kan man säga, precis där Comosjön delar sig Det var fler än vi som skulle med. Jag ser Lennarts keps om inte annat. Dålig bild tänker ni nu, men om ni tittar riktigt noga kan ni en liten kyrka från mitten och lite till vänster. Då förstår ni kanske vilka höga berg det är. Det här är anledningen till att många åker hit. Det finns väldigt många fina hus och trädgårdar att besöka. Men det var inte därför vi åkte hit. Lägger nog delvis skulden:-) på mina döttrar som varit vid Comosjön tidigare (fast längst upp där sjön slutar) och berättat om hur vackert det var. Och mitt intresse för den Italienska landsbygden. Det här var inte sista gången. Hoppas kunna återvända så snart