Mot Varenna

 

Det här såg inte så tillförlitligt ut. Men fram kom vi. Och tåg resan tog bara ca 1 timme och var fantastiskt vacker. Försökte fota men det gick inget vidare. Varmt och skönt var det. Och solen sken från en molnfri himmel

Vi bestämde oss för att gå till hotellet. Den första backen ner såg ut så här. Sedan kommer man ner till den lilla staden eller det är väl mest en by. En fiskeby står det i turist broschyren.

När vi passerad det lilla bytorget på väg uppåt så är det så vackert så kameran åker upp och ner i fickan.

Framme vid Eremo Gaudio,som hotellet heter, vad gör man då? Jo, som all andra turister, drar bort gardinerna och tittar på utsikten. Och blir  alldeles mållös. Högt ovanför cypresserna har man en fantastiskt utsikt över Como sjön. Vi har två balkonger och när man vaknar och fortfarande ligger kvar i sängen och Lennart öppnar balkongdörren så ser man denna vy. Jättefräscht  rum. Badrummet var stort och jättefint. Lennart var helt salig över duschen och ångbastun i badrummet. Det var en knappanel inne i bastun/duschen med hur många val som helst. Jag önskar bara att jag fotat Lennart med alldeles ner immade glasögon när det sprutade vatten från alla håll och kanter och han till en början inte fick stopp på det hela. Jag fick mig ett gott skratt och kom i håg ett annat liknande tillfälle på Inteckningsvägen på Åsen för ett antal år sedan. Minns ni?

Tittar man till höger ser man Varenna ute på udden.

Här staden från ovan

Husen mycket välskötta och  i vackra ockrafärger. Och överallt så rent och fint. Och trevliga människor som hälsade bonjourno när man träffade på varann.

Efter dusch och lite vitt i glasen så började hungern slå till. Men först beundrar vi utsikten igen.

Här ser ni Lennart och Varenna i bakgrunden.

På väg ner mot hamnen där vi tänkte oss att äta. Om jag minns rätt blev det en tomatsallad och en pizza. Och till det förstås husets röda. Det gjorde vi hela veckan, drack husets röda förstås och alla viner var väldigt goda. Ser ni så rent och fint det är.

Här på IL Mondo satt vi tills mörkret föll och det blev ett blått skimmer over hela stan

Nog är det vackert allt. Och tack vare att man fotar (ca 250 kort blev det) så kan man njuta länge och många gånger. Så det är inte lätt att välja ut kort till bloggen. Så dom kommer nog att dyka upp både en och flera gånger.

Nej då, det är inget fel på bilden. Det är en eldfluga som satt i muren i mörkret och lyste så fint när vi gick hem. Jag såg en eldfluga första gången på Korfu 1979, sedan dess har jag gått och spanat efter dom när jag varit i Grekland men inte sett någon. Men där satt den!

När vi sedan kom hem till hotellet satte vi oss på balkonger och tände lite värmeljus och myste och pratade livet. Hur underbart kan det bli? Och såg Varenna och byarna på andra sidan sjön upplysta som gnistrande diamanter.

Nu fick ja till det!!

Fortsättning följer imorgon, Var rädd om er där ute!