Blommor och blad, fredags mys och lite funderingar

 

Underbara fredag kväll. Som tur är så kommer de en fredag kväll varje vecka. Gjorde en variant på chillikycklingen som jag bjöds på hos Irene häromkvällen. Den blev också väldigt god och till matlagningen en Kapten Morgan! Sen kan helgen få komma

Den här stigen symboliserar livet tycker jag. Än svänger det hit och dit. Det är en liten skogsremsa bakom tennishallen i Enskede. Och mycket hägg, så när man kommer ut ur den så är man lite yrslig av den tunga doften.

Den här lilla buketten skulle min mamma ha blivit glad åt. Det känns väldigt konstigt att jag inte ska uppvakta henne i morgon på morsdag! Det är mycket blandade känslor. Vemod, sorg, saknad men också lättnad. Jag slipper dras med det dåliga samvete, att hon satt och väntade att jag skulle komma. Även om jag inte bott närheten av henna alla år så har jag alltid pratat med henne den dagen. Och det var väldigt noga med det! Men nu vilar hon med Harry i minneslunden vid Dalens kapell. Eller var dom är, i himlen eller i form av en blomma kanske! Så jag får ta mig en tur dit med buketten i morgon. Hon ser mig säkert någonstans ifrån, så det är nog lugnast att hon får sin konvaljbukett!

Eftersom det är första året som inte mamma finns med så föder det många tankar om mammor och barn. Det är också konstigt att Åsa, minstingen, befinner sig på andra sidan jorden och Gun är nästan lika långt bort. Tack och lov så har jag tre fantastiska döttrar. Varav en, Marie har lovat komma imorgon och kanske Guns flickor.

Att vara mamma är underbart men inte så lätt alla gånger. Och att vara en perfekt mamma är ännu svårare. Finns dom förresten? Jag blev själv mamma när jag var 17 år och jag tyckte då att jag var mogen. Och det tycker jag nog fortfarande att jag var. Jag har aldrig ångrat att jag skaffat barn så ung. Idag när jag träffar mammor i den åldern så ser jag dom som barn fortfarande. För dom flesta mammor jag träffar är ju mellan 35 - 40 år!

När jag blev mamma så hade jag mycket funderingar hur jag skulle uppfostra barn. Jag läste på biblioteket men kom inte fram till något som jag kunde ta till mig. Det tog ett tag innan jag förstod, att om jag är en människa som de kan spegla sig i så skulle det nog gå bra för dom. Jag har kanske inte heller gjort rätt alla gånger även om det var meningen. Som mamma måste du alltid vara en bra förebild för dina barn, hur gamla de än blir.

Du måste alltid gå före och visa att så  här kan man också leva eller göra. Det svåraste är nog när man ska släppa taget om dom och de ska leva sitt egna liv. Att som mamma är du inte är du inte den första personen i deras liv länge. Svårt men nödvändigt. Huvudsaken att dom vet att du finns där om det blir svårt någon gång i livet

Så ta var ta vara *å t5den,,,,