Händelserikt

Söndag eftermiddag på väg ner mot Årstaviken. Underbar promenad. Meningen var också att jag skulle jobbat måndagen. Men när Annette erbjöd sig att ta tillbaka sin semesterdag så kändes det jätteskönt. Så jag gick till Gullmarsplan och tog bussen hem till Stureby

Jag måste säga att jag njöt lite extra på  på måndagsmorgonen när jag kunde dra mig lite extra innan jag steg upp. 

På kvällen träffades jag och Gunilla upp på Maestro på Ringvägen. Grekisk mat när den är som bäst. 

Vi åt en fetaostfylld lammfärsbiff som var otroligt god och till den ett glas grekiskt gott rödvin, det är man ju inte så bortskämd med. Mat kan dom med konstigt nog är det sämre med vinkunskapen.

Vi gick utmed Strandvägen till Djurgården och Cirkus 

Vi var med på genrepet av Timbuktus En droppe midnatt. Så bra! Han berättar om sin uppväxt och sökandet efter sina rötter. En ovanlig och spännande livshistoria som varvades med musik

Fin kritik på premiären

Vad vore man utan vänner? 

Något jag sett fram emot länge är att få träffa Christina. Vi ses inte så ofta men när vi ses så har vi massor att prata om. Vi är lika i mångt och mycket. Hon har alltid rest mycket och älskar fortfarande det livet. Men eftersom hon är ägare till Inez så är det inte lätt att få till det. Dyrt med hundpensionat!

Men nu är resan till mig i Thailand bokad. Hon kommer nu att vara med mig de sista veckorna innan jag reser hem i mars. Så himla roligt!

Det skulle ju firas, så det blev några timmar på Black&Brown in på söder.

Vi inte bara pratar, äter och dricker vin, vi stickar också! Visst är hon söt med sina extra förstoringsglas😁

Christina vände hemåt mot Göteborg på torsdagseftermiddagen och jag åkte vidare till Liljeholmen för att frossa i skaldjur med Marie och dessa båda skönheter.

Jag fick en beställning på raggsockor till Alice och hade med mig stickningen till Marie. Men det var näst intill omöjligt att sticka. Katterna var helt galna i mina stickor och mitt garn.

Sticka sockor är inte det lättaste när man inte gjort det på trettio år. Roligt är det men svårt!

Ungefär som att steka pannkaka för första gången. Den första blir aldrig bra men den är ju god. Att sticka den första sockan blir aldrig heller bra men den värmer ju. 

På Alice förskola sover barnen ute på vilan och då är det väl mysigt att ha ett par raggsockor oavsett dom är fina eller inte. Jag köpte så pass mycket garn så det räcker till många sockor. Träning ger färdighet sägs det ju.

Under tiden jag försökte sticka tittade vi på Brynäs och Lukas på tv. 

Eftersom tvärbanan är stängd just nu och har varit hela sommaren så blev det ersättningsbuss från Gullmarsplan. Gick så fint så! Inte lika bra när jag skulle hem. Jag hoppade av innan Gullmars och skulle byta till buss 144. Så jag kliver av och får sedan gå tillbaka femtio meter får att gå på min  buss, så när jag ser att det kommer en buss åt mitt håll börjar jag springa för att hinna med! Döm om min förvåning när det visar sig att jag satt mig på ersättningsbussen tillbaka till Liljeholmen😕 

Då surnade jag till och hoppade av vid Årsta torg och gick hem till Stureby😫

På lördagen fick jag ett mess från en kvinna som ofta är i Thailand och som ville stråla samman med mig. Vi tog en fika i stan och bestämde att vi ska träffas på Khao lak i januari. I går ringde hon och berättade att hon bokat in sig på samma hotell som mig.

Jag hade sett en annons i Söderposten att det skulle vara en föreläsning om myrkrypningar i benen i stan. Eftersom både Helene och jag har de problemen så bokade vi in oss på det. Det var vi inte ensamma om. Vad vi trodde nog att det var åldersrelaterat. Men faktiskt är det inte ovanligt att även barn (växtvärk) och yngre också har dom problemen.

Men det finns bot. Föreläsningen hölls av en läkare som hade specialiserat sig på restles legs som nu heter och förkortats till WED efter de som upptäckt sjukdomen. Väldigt bra föreläsning 

Söndagen avslutades hos Helené och Edwin på bästa sätt. Jättegod mat och dryck som vanligt. De reser nu till Mexiko och kommer hem till jul och då är ju jag inte hemma. 

Idag har jag fått ta avsked av denna ljuvliga lilla varelse, Molly, som inte längre kommer att finnas med oss. Så obeskrivligt sorgligt. Så underbar och så personlig. Men allt har ett slut, tyvärr

Ett beslut som Malin varit tvungen att ta. Hon orkar inte gå i trapporna längre men tycker heller inte om att behöva bli buren, vilket syns på fotot. Hon har varit dålig länge och Malin har prövat alla behandlingar som finns. Molly hittades i Spanien som gatuhund och har haft ett så kärleksfullt liv med Malin och det är väl det man får fokusera på.

Jag tycker så otroligt synd om Malin. Malin och Molly har varit en enhet. Hur ska det gå? Usch, nu ska jag försöka samla ihop mig och fixa lite käk