En julhälsning

Att skriva julkort är väl snart en bortglömd aktivitet i dessa tider när när många kanske skickar en hälsning på facebook. Det är ju praktiskt för det når ju många. Ja, nu vet jag att ni tycker jag är gammalmodig. Men att få ett handskrivet julkort eller ett kort på den som skriver värmer så mycket mer. I år vet jag inte vad posten har haft för sig. Inga julkort så långt ögat når. Förra veckan satt jag och skrev mina julkort, dom har inte ännu nått adressaten. Det har av olika anledningar blivit färre och färre kort skrivna. Jag skickade femti, sexti julkort tidigare. Nu för tiden blir det kanske hälften av det. Jag har en person som jag fortfarande skriver ett handskrivet brev/julkort till, Ingrid Hempel som sedan trettio år är handikappad efter en tragisk bilolycka. Vi var kollegor på ett äldreboende i Smedjebacken. Ödet styr och ställer, nu sitter hon själv på det äldreboendet sedan Per-Erik inte längre finns. Undrar bara hur det känns? Hon var en väldigt stark kvinna och den som lärde mig mycket, både yrkesmässigt och mänskligt. Henne tänker jag extra mycket på i år. Så i år blev det ett extra långt brev. Nästa gång jag passerar Smedjebacken måste jag åka förbi Munkbogården och hälsa på. Det tar någon timme av mitt liv men blir veckans höjdpunkt för Ingrid, det vet jag.

Annars har det väl inte hänt så mycket. Onsdag för två veckor sedan hade jag bjudit hem mina närmaste från jobbet. Men det var då snön vräkte ner så gräsligt så vi ställde in och satsade på nu i torsdags istället men eftersom det varnades för snökaos då med så fick det bli efter jobbet på SÖS. Jättetrevligt, (glömde fota förstås) Fick en fin juldekoration av mina fina vänner och kollegor som nu pryder bordet.

Eftersom vi drack lite både glögg och vin, så lämnade jag bilen på SÖS och fick en anledning till motion på fredagen som var en ledig dag. Oj så vackert det är när solen väl visar sig. –7 grader och sol kan inte bli bättre en vinterdag. En jätteskön promenad till söder.

Passerar Årstabron och ser Tantolundens koloniområde

Jag har inte ännu lärt mig tycka om helgerna som singel. Veckorna går bra nu. En period på sensommaren ville jag inte ens gå hem efter jobbet men nu kan jag tycka det är skönt efter att ha haft så mycket möten på jobbet är det skönt att få komma hem och bara vara. Men helgerna är det lite tråkigt, då får man pigga upp sig med en trerättersmiddag fast man äter med tv som sällskap. Sämre kunde det varit.

Till maten blev det ett så fantastiskt gott vin som jag verkligen kan rekommendera. Efter att ha druckit många sådana viner från Nya Zeeland och det distriktet när vi var i hos Åsorna har jag fått ett favoritvin, men det här stack ut faktiskt. Torrt och krispigt, nästan lite ljusgrönt i glaset. Man måste kunna unna sig att äta gott och dricka ett glas gott vin till maten fast man äter själv. Eller hur! Men vin är ju godare om man är två eller fler så det blir oftast inte mer än ett glas eftersom det hör på något sätt ihop med helgmaten.

Lördag morgon sov jag länge och skypade sedan med Åsorna från Sydney.  Måste säga att jag är avis på Marie och Magnus som åker dit om drygt en vecka. Men ser fram emot mars när vi ska träffas och kramas i Thailand.

Idag har jag slirat mig fram till BEA i snömodden. Hem tjuvåkte jag buss. Hade glömt att att ta busskortet med mig.Och sedan bloggade jag till julmust och Sara Down Finer. Hennes ljuva stämma till julmusik är fantastisk.

Ha det gott!