Framgångar

Jag skördar det lilla som växt i krukor på balkongen.

 Smakar extra gott!

I måndags var vi på väg till Lidl när vi passerade busshållplatsen. Precis då kom bussen. Jag hann nog inte riktigt tänka utan klev bara på. Sade till busschauffören att det var första gången Jojo åkte buss. 

Han  drog sig fram i gången och vi satte oss ner. Det var inte så mycket folk på bussen. Så vi åkte till Gullmarsplan och klev av.

Där är ju mycket folk och rörelser så det blir lite stressigt men han har ju klarat det största hindret. Den stora röda bussen😁

Vi går ner mot gamla Skanstullsbron. Den är inte rolig. Den låter, rör sig när bilarna kör över skarven. Dessutom är vi högt uppe över vattnet. Jag försöker springa, han stretar i kopplet ut mot gatan. Ett riktigt äventyr. 

Passerar Bjurholmsplan och går sedan hela Östgötagatan upp mot Kapellgränd nära Medborgarplatsen, till min sjukgymnast. Jag har börjat på en artrosskola på nätet och tränar varje dag. Hon föreslog att jag skulle ha käpp att stödja mig på, men där gick gränsen! Fåfängan är stor men det var nog det att jag har fullt schå att hantera Jojo som gjorde att blev retur på käppen

Dom här djuren var väldigt skrämmande. Antagligen för att de inte avger någon doft. 

Vi går till Medis och köper glass och sitter en stund innan vi går tillbaka till Gullmarsplan för att ta bussen hem. Vi var i stan i fyra timmar och gick. Jojo är så fokuserad så han lyssnar inte även om jag lockar med godis. 

Men, vilket framgångsrik dag.

Igår när jag skulle lämna tillbaka käppen så var vi med om något hemskt!!
På väg hem tar vi vi tunnelbanan från Medborgarplatsen för att slippa gå över Skanstullsbron. Precis när tåget bromsat in vid Sockenplan börjar Jojo kräkas, vi står vid dörrarna när det händer och när dörrarna öppnas så är han snabbt ute på perrongen och i andra änden av kopplet är jag. Dörrarna börjar stängas och jag kastar mig fram och hamnar i kläm mellan dörrarna. När dörrarna går upp och jag kommer ut försöker jag meddela föraren som inte ser mig. Kvar står jag och vet inte hur jag ska göra. Bara så tacksam att vi hamnade på samma sida av dörrarna. 

Just nu läser jag Sandhamnsserien. Så bra! 

Är det nåt spännande där ute?

Inte särskilt spännande men så vackert. Vita pioner, finns det något vackrare?

Var på Malins studentuppvaktning här om dagen. 

Söt, med sina smilgropar och sig väldigt lik.

Mycket folk och mycket god mat. 

Fullt hus men balkongen är stor. Marie, Axel och Isabelle

Söndag och lydnadskurs. 

Jag går till Gubbängsfältet, det tar en och en halvtimme. Så både Jojo och jag är trötta när vi kommer fram. Sedan ska vi samma väg tillbaka. Fem timmar är vi borta. Det blir inte många knop resten av dagen

Så förbaskat ont i knät

 Tröttast är nog ändå Sigrid som lägger sig i solen mellan övningarna.

Tyra är inte heller så intresserad. 

Min kille, så duktig! 

Jag är jättestolt! Övningarna är inte särskilt svåra tycker jag. 

Om man jämför med de andra så har vi kommit långt.  

Övning ger färdighet