Resa

Irene kom över för en fika och hade med sig årets semla. Ja så kan det gå ! Och gott var det

Lagar mat från viktväktarnas mat kasse. Så jättestora portioner. Två portioner är tre normala potioner och ibland fyra.

På vinden hos mig kan man lägga upp säker man vill bli av med. Där kan man hitta ett och annat

Nu trängs dom i rabatten. I dag snodde jag faktiskt en fullt utslagen snödroppe. Jag vet ju att det kommer ett bakslag med snö,  men gläds ändå

Förra veckan blev det många och långa promenader

På söndagen blev det Årstaviken runt. Kanonväder. Vi tog bussen in till Gullmarsplan  utan åksjukepiller.  Det tar tio mi uter ungefär! På de sista minuterna började saliven droppa så det var nog i sista stund vi tog oss av bussen. När rundan var klar så var vi trötta båda bra så då tänkte jag att vi prövar med bussen igen. Vi fick kliva av efter två hållplatser!

Det blev några steg!

Inte går det fort inte! Det ska tuggas pinnar och nosas på det mesta och allt går att äta.

På måndagen tar jag med mig dramaten in till stan för att fylla på Jojos matförråd. Det blev goa torkade grisöron  och tuggpinnar.

När jag kommer hem och ska kasta den gamla tomma sex kilos säcker ser jag att han ätit kattmat light en hel månad!! Stackarn, men egentligen är det inte mitt fel utan han som plockade ner säcken i dramaten i affären för där har den funnits sedan dess. Jag har ju vägt honom och han har inte gått ner något i vikt tack och lov. Han har säkert ätit värre än kattmat. När man är ute och går äter han allt som går att tugga på.

På väg från djuraffären går jag in en sväng på Hemtex. Ser ett jättefint påslakan set som heter Majvor.

Var upp på vinden och skulle hämta ner något när jag såg det här fotot som fallit ur ett av fotoalbumen. Året var 1991 och Åsa var på kibbutz i Israel. Det här var när hon varit borta i ungefär nio månader. Jag var där i två veckor och bodde med henne och de andra vollontärerna. På de här två veckorna hände det massor. Allt från forsränning på Jordanfloden, skridskoåkning uppe vid Libanesiska gränsen. Vi trevade oss också fram och upp på Masadaklippan innan det blev ljust för att kunna se när solgen gick upp över Döda havet. Jag inser att jag varit med om så många fantastiska upplevelser och  det har bara fortsatt. Jag är nog en  äventyrare😍. Och hoppas jag får vara med om fler äventyr innan man lägger näsan i vädret!

Här är vi vid Den goda gränsen. Det tror jag inte den skulle kallas idag. Gränsen mellan Israel och Libanon.