En mycket älskad och kär vän

 

En kall och frisk promenad utmed Rönneå. På väg till djurkyrkoården för att tända ett ljus på Melvins grav. Här har han vilat sedan snart 5 år. Här kommer en kavalkad av kort på finaste kille någonsin.

Med sin gosing

Så fin.

Så här minns de flesta honom. Han hade koll på alla som passerade.

Sista kortet. Snuttade in i det sista. En älskad vän som berikade vårt liv i 12 år.

Ja, sedan gick tjejerna på stan och shoppade. Och jag är säker på att de inte missade någon affär! På kvällen var vi bjudna  till Carima och Gnistan som ökat på antalet barn sedan sist med lilla Emma som dock bara var intresserad av en enda person, Uffe.

Emma, en riktig solstråle

Storasyster Cassi och storebror som vi kallade Darin av förklarliga skäl.

Avslutade som vanligt kvällen på åpromenaden. Jag har njutit av varje minut på denna resa. Tänk, att för en mamma måste det här slå allt. Att få umgås 24 timmar med sina vuxna barn. Imorgon far vi hemåt. Och den här helgen bär jag med mig länge. Tack igen, för att jag fick dela den här helgen med er.

Mysigt att få träffa sin vän igen och borta bra men hemma bäst¨. Visst är det så. Men resor förgyller ändå livet.