Man lever bara en gång (tror jag)

 
Som dom flesta vet så sticker jag igen i första september igen! Koh Lanta och fixar lite på Djungelstigen.
Sedan blir det Sydney den första oktober
 
 
 
 
Till dessa goa älskade personer. Tanken var att jag skulle stanna en månad, som nu har blivit ett halvår! Fantastiskt! Kan nästan inte tro det är sant. Jag blir alltså borta i sju månader En av anledningarna var väl att längtan bara sköljde över mig och spontan skypade, typiskt mitt spontana jag;-(
Vilket innebar att tårarna rann. Vill absolut inte att ge dom skuldkänslor för dom flyttat. Jag har ju också fått ett nytt hemland, på sätt och vis;-) Och det är jag väldigt glad för.
Tack för det!
 
 
Jag ska promenera i Centennial park

 
Bada hela vintern. Lära mig ta rätt buss till Coogee beach. Sist hamnade jag på Maroubra beach. Inte dumt det heller!

 
 
Det här var hit jag skulle! Älskar deras rockpool!
 
 
 Tänk vilken vinter det blir

 
Men först ska njuta av vår svenska sommar som är så underbar!

 
Igår hade jag anledning att ta mig upp till Söders höjder.
 
 
Anledningen var inte så rolig. Jag fick positivt, vilket konstigt ord i sammanhanget, på en screening. I över en vecka har jag lidigt alla helvetes kval. Det är inte alltid man är stor och stark.
Så jag fastade i två dagar och fick dricka en vätska som är så jävla äcklig så jag ryser bara jag tänker på det. En ljummen, salt, simmig vätskeblandning. Fy fan!
De som genomgått en koloskopi vet vad jag menar.
Där träffar jag de mest underbara mänskliga varma personer. Håller händer tröstar och peppar.
 
Puhh. Det såg bara bra ut. Vilken lättnad!
Efter att ha kommit ut med det beskedet blev jag stående länge och bara insöp utsikten och tackade livet.
 Ett varmt och skönt Stockholm.
 

 
Idag blev det fem kilometer med nya skor (matchar fint min gamla Sydney outfit). Men en stor blåsa på ena hälen som pris. Petitesser i sammanhanget!
 
Nu till vårdcentralen och undersöka om det är en parasit som tagit sig in under huden. Vad man nu gör åt det vet jag inte.
När det är gjort ska jag inte klaga eller gnälla nåt mer.
 
Var rädd om er och gör det du drömmer om
 
 
 
 

Kommentarer

  1. Ja varför skulle man inte åka när det är så kul att resa och chansen finns. Det vore ju galet! Njut av sommaren så ses vi till våren :)

    Kram Lill-Åsa

    SvaraRadera
  2. Vilken rolig läsning, sån gör mig glad. Vilka fina barn....... Önskar jag hade en mamma att få skämma bort och bry mig om.Sån rikedom. Allt gott till er alla.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Boul igen

Ingen bra början

Fyra mil norr om Uppsala