Karins lilla röda

  Första kvällen när jag kom själv till Koh Lanta från Koh Lipe, till tjejernas hus och stod i köket som har bara glasväggar (huset ett riktigt lyxigt designat hus. Som jag sedan kommer att beskriva)så såg jag något komma hoppande vågrätt över glaset. En groda. Sugproppar till tår. Där satt den länge. Dagen därpå såg jag detta. Så sött att bära barnet på ryggen tänkte jag. Men vad jag inte förstod då var att detta mina vänner var en parning!  Det sa Oskar direkt när han såg bilden. Hanen är mycket mindre än honan. Dagen därpå fanns denna skumboll och ingen visste vad det var. Det visade sig att där samlades de blivande grodorna och poppade upp en ny nästan varje dag. Vi trodde nog det var samma groda men de var olika stora/små kan man väl säga.   Vilket inte var så konstigt eftersom det kan finnas upp till 300 små grodor i en skumboll En modig kille tror jag. Lite dålig kvalité på bilderna men de visade sig bara när skymningen föll En kväll när jag skulle h...

  Så svårt att försöka rangordna dessa veckor. Nummer ett är ju förstås att få träffa Åsa. Som fattas oss hemma. Men jag vet ju att hon älskar sitt nya hemland och då är det, det viktigaste för mig! Men så underbart att få kramas igen! Att sedan baden och stränderna är som att kliva i ett varmt badkar, gör inte saken sämre. Och blir allt varmare dag för dag. Högt, väldigt högt på listan står tjejernas lyxiga hus och framförallt poolen som vi välsignat varje dag sedan vi kom hit. Efter att ha kommit från stranden och det salta och varma vattnet är det gudomligt skönt att slänga sig i det svala vattnet. Sedan älskar jag ju att köra moppe. Den här var helt fantastisk att köra Kolla bara!! En Honda, ojoj säger jag! I love it! Att försöka beskriva Åsornas hus är svårt. Men här ser ni Bosse och lite Ewy. Kortet är taget från köket mot uterummet. Bakom Bosse är mitt sovrum. Ewy som jag känt sedan hon var i sju års åldern och Bosse träffade jag på som Kjell kompis när jag...

På snorklingsdagen hämtades vi vid åtta tiden och kördes till stranden där vi klev ombord på speedbåt till Koh Rok. Innan vi kom fram stannade vi och låg på vattnet och tittade ner i en annan värld. Bilder på firrarna kommer i en senare blogg. Underbara stunder i skuggan. Mamma och en kär dotter:-) Det var fler än vi där. Den här gången hittade vi inte dom riktigt stora varanerna. Men den här räcker till om den får för sig att slå med svansen. Pappan och en lika kär dotter. Tänk om vi hade fått haft de andra två kära döttrarna med oss också. Men nästa år så…. Koh Rok om ni ska hit någon gång. Underbart!

  Ja dagarna är sig lika ungefär. Man är ute och kör på förmiddagarna så nu har vi snurrat runt hela Koh Lanta. Igår var vi längst ner på ön i en jättebrant och krokig väg, när jag tyckte det kändes som hjulet höll på släppa. Men det var en punka på bakhjulet. Som tur var hände det inte när jag körde omkring ensam. Så nu kunde jag åka bak på Åsas hoj. Stannar efter någon timme och badar och käkar lunch. Jag har än inte fått in något jag inte gillat. Åsa har städdag på¨Djungelstigen Ibland blir det även en liten stund på stranden Härom kvällen var vi på Caste away. Då kom det faktiskt en liten regnskur och faktiskt en liten blixt och åska Och avslutas vanligtvis på det här sättet med en liten GT på poolkanten, Vi lever i lyx och överflöd

Äntligen är hon här! Innan dess kom Kjell, Ewy och Bosse Ingen ovanlig syn kanske. Men det ovanliga var kanske att det var herrarna som handlade ikväll. I morgon blir det nog Klong Din.

  Ja, jag tog mig friheten att ta ledigt igår. Och det blir heller inte lika ofta eftersom vi blir fler här imorgon vilket jag tycker ska bli så roligt. Och i övermorgon kommer min minsting och delägare till detta fantastiska hus. Bloggande har också varit mitt sällskap (allra gladast blir jag när jag får kommentarer och ser att ni är inne och läser. Det är kul. Många av mina vänner och bekanta tycker jag är modig som “törs” åka själv. Men om man inte vågar möta det som man är rädd eller osäker på, hur ska man då veta om man klarar det. Då går man utefter vad andra kanske tycket är farligt eller läskigt och det kanske du inte tycker när du prövat. Jag tycker om utmaningar och det är väl en del av det hela.Det finns ett talesätt som heter. “Om man inte vågar ta steget, kan man bli stående på ett ben hela livet” Hu vilken fasa. Ja, igår så tänkte jag pröva och se om jag hittade till Old Town.Vilket jag gjorde:-) till och med tillbaka. Köra runt på moppe är nästan det enda man k...

  Igår som var en lördag skulle jag då lämna Koh Lipe och ta mig till Koh Lanta. Om jag skulle betygsätta den ön så från ett till tio, en åtta. Kunde ha blivit en 10 om inte det var så meckit att ta sig dit. Men Karma beach är nog så nära paradiset man kan komma. Finns inga bilder i världen som kan göra den platsen. Åt och drack gott gjorde jag också.   Så lördag blev en resdag. Ställde klockan för att hinna käka frukost innan jag skulle bli hämtat av en taxi(tuck tuck) Tyvärr och slog magen till så igår hade jag en flytande dag. Bara the, coca cola och vatten. Men idag mår jag bra igen! Jo apropå bilderna överst så när jag kom hit hade börjat skymma och jag tyckte något rörde sig i sidoblicken (här är jag faktiskt lite rädd för kryp av alla de slag). Då såg jag en groda komma hoppande på fönstret. Den hade sugproppar under fötterna. Den landade i blomkrukan som har vattenväxter. Och i morse hade hon en bebis på ryggen. Mem när jag kom hem på em så var det bara en skumboll...