Krasch landning

 

Det var vad som hände mig förra fredagen. En fruktansvärd känsla. Jag skrämde upp både mig själv och mina nära och kära. Jag kom upp från T- baneuppgången på Kungsgatan/Sveavägen och tappade fullständigt orienteringen åt vilket håll jag skulle.Jag kände igen husen och korsningen. Vad jag kände igen var Ströms butik och det blå konserthuset, men fick det inte på plats på något konstigt vis. Vimsade fram och tillbaka över övergångsställena. Fick sedan stanna upp och tänka till lite och kom på att jag inte såg statyn framför konserthuset. Och då kunde jag orientera mig. Gick ändå åt fel håll två gånger innan jag kom fram dit jag skulle. Det var ändå ingen panikångest med dödsångest, mer att jag blev så rädd!  VAD FAN ÄR DET SOM HÄNDER? Gick tillbaka och skulle åka hem och sätter mig på fel linje (i och för sig inte första gången, det gör nog dom flesta någon gång) och hamnade på Maria plan? I stället för Mariatorget förstås. I min stressade situation kom jag inte ihåg vad det hette. Usch och och fy fan!! Jag åkte hem och skrev något kortfattat om “vad är det som händer” på Face Book. När då en gammal väninna från vårdgymnasiet (sedan många år syrra, dessutom gift med en läkare skrev åk in på akuten NU! Sedan fick jag samma uppmaningar från Marie som också är syrra dessutom arbetar på sjukvårdsrådgivningen sa åk in på akuten. Så på lördagen åkte jag in och blev kvar tills på måndagen. Det var en massa tester, blodprover och skiktröntgen. De hittade inget! Men mådde ju dåligt ändå. Yrslig, grät för nästan allt, susig i huvudet och tömd på all energi som fanns i min kropp. Neurologen som jag träffade innan jag blev utskriven sa att det var något som vem som helst kan drabbas av TGA.( transitorisk global amnesi)  Fysisk ansträngning och psykologisk stress har angivits som vanliga utlösande faktorer vid TGA sägs det i läkartidningen. Och har inget att göra med demens, tumörer eller sådant, för det var det värsta jag kunde tänka mig.

Jag har haft ett tufft sista år som började med en jobbig separation och sedan mycket funderande på min pension, ska jag klara mig ekonomiskt, ska jag bara sätta mig ner och invänta döden(ursäkta jag vet att det låter drastiskt och inte likt mig) men det har tillsammans med annat fått min hjärna att stressa upp sig så det slutade med en krasch, helt enkelt. Nu har jag träffat min fina husläkare som skrivit ut lite piller och remiss till en terapeut, så bara efter det besöket känns det bättre!

Att vara så uttömd på energi stämmer ju inte med att jag varit ledig och och haft en sådan fantastisk semester men så många fina nära och kära personer. Dessutom massage.manikyr och pedikyr var och varannan dag. Jag borde varit jättepigg! Men när jag kom hem så blev det väldigt tomt inte bara i huvudet:-) Jag är ju van att umgås mest med mig själv. Så det är klart det blev tomt!

Som sagt var en helt underbar semester som jag alltid ska bära med mig!

I väntan på Marie och Magnus på Arlanda köpte jag en dagstidning med lite blandade nyheter.

Men nu är våren på G och jag känner mig sakta bättre. Så det här får avsluta för denna gång. Jag vet inte hur ofta jag bloggar framöver, men jag tycker ju det är lite kul. Och jag har fått rådet för många år sedan när jag inte mådde bra “gör bara sådant du tycker är kul och gör dig glad” Så vi får se

Att jag vikt ut mig så i denna blogg beror på att jag orkar inte förklara och dra det så många gånger och att det kan hända vem som helst !

Och ett STORT TACK till alla som funnits runt mig.

Framför allt mina kära döttrar