Helgen

Ja en helg går väldans fort. Fredag efter jobbet så träffades vi i stan. Vi hade bestämt oss för att äta på lokal. Lennart hade fått lite tips och det som lät trevligast fick det bli. Kronobergsgatan 37 restaurang AG,

( mot Karlbergskanalen) Mycket speciell! Trendfaktorn var hög. Två trappor upp i entrén så möts man av hela köttstycken hängande i kylrum med glasväggar. Nästan lite osmakligt. Men maten var fantastisk god. Lite för stort och bullrigt bara. När jag går ut och äter vill jag hellre ha en liten mysig lokal med lite svag klassisk musik. Men det här var ju inte bara en matupplevelse. Trevlig personal som gör väldigt mycket för att gästerna ska trivas. Kan rekommenderas!

Förut fanns det en restaurang högst upp på Flemminggatan som hette Picknic. Jag tror det var bara fem,sex bord och väldigt familjärt. Och klassisk musik. Vet inte om den finns kvar faktiskt!

Det här kärleksparet var vi bjudna till på middag. Helene och Edvin. Vi åt och skrattade och hade fantastiskt roligt. De hade nyss kommit hem från México. Så det var ett Mexikanskt tema. Vi åt och drack så magen stod i fyra hörn. När vi hade ätit, jag vet inte hur många rätter så kom ostbrickan fram. Men då var jag tvungen tacka nej. Vilken kväll!

Eftersom vi inte har träffats på länge, vi har ju varit ut och rest allihop, Helen och Edvin var först i USA, sedan i México, och jag i Australien. Så vi hade massor att berätta. När de var i USA fick Helen syn på den här kylskåpsmagneten. Den tyckte hon att jag skulle få.Så den fick jag igår. Helen och jag har känt varann sedan vi var i tjugoårs åldern och hade barnen små och bodde i Segersjö. Sedan har livet spretat åt olika håll och det fanns en period då vi inte hördes av på fjorton år. Sedan träffades vi igen, tack vare Marie som träffade Helens svägerska, så nu är cirkeln sluten igen.

För att uppdatera oss vad som hänt de fjorton åren åkte vi till Karpathos. Att vi inte fick skavsår i öronen var konstigt. Vi hyrde moppe och körde runt på, på dagarna. Badade och solade och hade väldans så roligt på kvällarna.Det är verkligen en fantastisk rikedom att ha en sådan “gammal” vän. Herre jisses så mycket roligt vi haft. Även det som var mindre roligt delade vi. Nu sitter vi och kan skratta gott åt våra minnen.

Kämpade på med våra små. Bodde i samma hus i Segersjö. Träffades och tog en morgonfika vid sjutiden på mornarna.Här ett strapatsliknande äventyr till fjälls med snöstorm och pulkor som vi drog barnen i. Snöskotrar fanns inte på kartan. Man kunde visst ha hyrt vessla. Men vi åkte skidor och drog pulkorna efter oss i sju kilometer. De stora barnen Gun och Dag ömsom pulsade i snön eller åkte pulka. Det var innan Källfjällets dagar.

Nu är det söndag em och jag ska göra mig iordning och bege mig till Väsby dit Lennart kört med sin hoj. Lite för kallt för mig så det får bli pendeln.

Må så gott, för det gör jag.