Koh Jum

 

Ja, jag kan väl inte säga att resan till sista ön började så bra! Jag köpte biljetter till färjan ett par kvällar innan. Färjan skulle gå 08.30 från hamnen och jag skulle bli upphämtad 07.20 från Djungelstigen. För säkerhetsskull gick jag ner till huvudgatan.  

Ingen hade hämtat upp mig 08.00, då ringde jag första gången. Den var på väg......

andra gången jag ringde var den också strax där.....tredje gången fick jag hjälp att ringa av en  thai tjej. Fjärde gången skrek jag att nu tar jag en tuktuk!!

När klockan var 07.22 rusade jag ut på gatan och högg den första bästa!

 

Jädrar vad det gick undan! I hamnen stod färjan och jag rusade, nåja, man rusar inte så lätt med ett tungt resebagage . Jag var den sista! Med ett par minuters marginal hann jag;-))

 

Jag blir upphämtad någonstans på Andamansjön av denne stilige men ack så tandlöse man. Väldigt trevlig och glad. Han finns här lite överallt, krattar stranden, hämtar folk mm 

 

 

Välkommen hem till mig!

 

 

 

 

 

 

 

Jag älskar denna ö och att bo som jag gör !

Jag tror det beror på att jag älskar kontraster.

Jag har under dessa tolv veckor bott så lyxigt och flott. Först Kilis och Evas lägenhet på Koh Tao som är så underbar och där jag tillbringade den längsta tiden.

Sedan hoppar vi över Raiely som var hemsk. Vi träffade förresten en kille på Long beach som hade gjort samma erfarenhet som jag och också lämnat Raiely tidigare än beräknat (hamnade också på fulsidan)

 

Att då få ha möjlighet att bli välkomnad till Koh Lanta och Secret garden är ju helt fantastiskt. Bambi var där och mötte upp. Hon hann nästan inte stänga dörren innan jag var i poolen.  

Huset går nästan inte att beskriva hur lyxigt och fint där är.

I poolen tillbringade vi många timmar.

Det märkliga är med Koh Lanta är att trots att det finns så många svenskar där, känns det ändå så genuint.

 

Koh Jum ska man väl inte jämföra med någon annan ö. Mer kommer......

 

Nästa tisdag är jag hemma på Bollstavägen igen. Känns mycket märkligt!