Karins lilla röda

  …..som betyder så mycket! Jag brukar inte handla på second, hand men idag slog jag till. En omlott blus á 40 kr (snygg till vita capribyxor) och ett reflex för 20 kr. Det blir kanske en smörgås med julskinka på, till någon hemlös i Stockholm, hoppas jag. Inte bara till Stockholm har jag bidragit till något gott. Den här penga börsen ska jag ha med mig till Australien. Den har kvinnor i Bangladesh suttit och broderat. Det kallas visst för något den här brodyren, jag vågar inte ens försöka mig på att stava till det. Bra att ha för gemensamma pengar när man är fler än en som reser. Jag har slitit ut den gamla. Sedan flera år tillbaka har jag alltid haft en gemensamhetsbörs att ta ur när man handlar mat på affären eller är på lokal och äter. Man äter ju ungefär detsamma och om någon ätit för en tia mer eller mindre spelar ingen roll. Det jämnar alltid ut sig ändå. Idag har jag varit till kiropraktorn och fått svar på röntgen. Det är samma skit i ryggen som knät och höften. Det ko

Fredagar är fina dagar. Idag var en ledig dag. Och det var väldans så skönt. Jag var bjuden till Irene på middag på torsdagskvällen och fick sova utan att någon klocka ringde i går morse. Sov till nio! Undrar om det är med sömn som det är med andra saker att när man blir äldre så blir man mer och mer som ett barn. Jag är långt ifrån något barn men som en trött tonåring som kan sova hur mycket som helst. Jag hoppade upp ur sängen när jag kom ihåg att att Marie skulle komma och lämna sina övervintrade pelargonier till min källare. Jag hade lovat bjuda på jordärtts skocka. och jag hann precis ta cykeln och stödhandla lite innan hon kom. På eftermiddagen när Marie åkt hem drog jag mig mot gamla stan och Monks öl/vinbar på Kornhamnstorg. Det blev lite After Work fast utan work den här fredagen. Jag har en väldig händig och trevlig granne som heter Sanna. Hon är mycket för att pynta och stå i. Så här såg det ut när jag kom hem! Och ibland på kvällen när ljuslyktorna lyser är det så vac

  Jag har gått och dragits med ont i ryggen sen före sommaren. Inte när jag vilar men när jag rör mig så gör det så förbaskat ont och om jag ska flyga långt så kan jag inte ha det så här. Men den här hösten har det ena avlöst den andra krämpan. Det känns som min fysik har kraschlandat! Så ikväll var jag till chiropraktorn som ville ha en röntgen ( har väl snart gått igenom hela mig). Fy fasen vilken restaurerad mamma som landar i Sydney snart!!  

  .Fredags kvällen var bokad till optikern. Både Lennart och jag behövde bli synundersökta. Det var många år sedan jag undersökte mig. Det på nära håll hade förändras. De sista glasögonen har jag beställt på nätet utan synundersökning. Så det blev två par för samma kostnad som ett par. Och då passade jag på att få ett par jättefräcka solglasögon som också är progressiva. Man slipper alltså byta av och på när man ska läsa (på prislappar) . Dessutom behövde jag ett par nya riktigt bra solglasögon. Efter det blev det middag i Väsby. Lördagen sov jag länge, läste tidning och fick frukost på sängen. Jag älskar lördagsmorgnar. Ingen klocka ringer och man får vakna sakta. Underbart! Alla vi tre hade tydligen bestämt oss för att det var rött som gällde idag. Och alla hade vi kommit till Lindåsvägen för att gratta Axel som fyllde 17 år. Ett väldigt trevligt kalas. Det är så roligt att träffa dom som man en gång varit väldigt nära, men som man inte träffar annat än vid sådana här till

Det kan man väl få göra!  Jobbar nästa helg och då är det fixat redan! Flamingon fick jag i inflyttningspresent av mina “gamla” svägerskor som var här. Visst är den fin! Jag har idag varit på KK utbildningsdag. En fantastisk bra dag. Jag som annars har lätt att nicka till när jag ska sitta still. Jag hade inte dom problemen kan jag säga, när den här personen föreläste om kommunikation. Jag har inte skrattat så gott på länge. Vilken människa! Att se henne imitera Carolina Klyft! Helt otroligt roligt! Karin Sjögren, vilket kroppsspråk! Många kloka ord fick vi till livs! Och får ni möjlighet så gå och hör henne. Vilken inspiratör! Lika spretig som den här bloggen är så känns livet ibland, eller hur? Trevlig helg på er

  Ser inte ut som förr. Och jag kan inte hjälpa men jag tycker det är underhållande och kanske kan programmet få fler att satsa på bonderiet. Eller ta bort lite tönt stämpel Visst var han charmig. Vi behöver ju bönderna både i ladugården och kanske kan det locka fler till yrket. Ikväll är det onsdag och snart är det fredag igen. Nog för jag vill att tiden ska gå fort fram till årsskiftet. Men ju äldre man blir ju mer vill man bromsa upp tiden. Fast inte är det här vi ser fram  emot! Tack för titten

Fredagen tog jag helg. Mötte Lennart i stan och promenerade sakta upp mot Jacobs kyrka för att gå på orgelkonsert. Den som vi skulle gått på förra helgen. Men på väg dit passerade vi Gallerian. Lennart tyckte han behövde ekipera sig, under tiden så strosade jag runt och titta vad jag hittade. Blir fint i januari. Det svarta “trasan” skulle jag aldrig ha provat om det inte varit för den jättetrevliga unga expediten. Hon hade verkligen hamnat på rätt plats i livet. Den svarta var väldigt snygg på. Och det såg hon innan jag fått den på. Det blev till att glida in i kyrkan 10 min försent. Det var det värt. En fin konsert var det. Efter det så åkte vi till Väsby och tog kväll. Lördag blev en riktig slappardag då inte något särskilt hände. Vi åkte till Stureby och lagade mat. Till middag inspirerade den här mannen middagsvalet. Det blev en pappardlle med lax. Ljuvligt gott! Eftersom vi hade slappat tillräckligt så blev det förrådsrens på söndagen. Jisses,  vad man samlar på sig. Idag

  Finns det något som heter sammetsröd? I så fall är de här rosorna verkligen sammetsröda och faktiskt luktar dom underbart. Lennart kom med dom i onsdags efter mitt sjukhusbesök. Äntligen. Jag har haft min finvecka och nu väntar en alldeles blank helg. Vi har inte planerat något särskilt. Ja, jag har varit i tvättstugan förstås. Och hur helgen varit återkommer jag med. Trevlig helg, mina vänner och alla jag känner

  En kall och strålande vacker morgon på väg till t-banan. Jag vet ungefär vad som ska hända. Jag har gruvat mig i flera veckor. Men nu är det gjort. Så här går det till: Och så lätt är det inte att svälja en sond grov som mitt pekfinger. Jag fick en skjuts av något lugnande så jag minns faktiskt inte mycket av det hela. Jag bad om att få det av det tunga artilleriet. Och det fick jag. Men det är inget jag vill göra om helt enkelt. Men nu är det gjort. Och nu har jag bara roliga saker framför mig. Och så mycket att glädja mig åt. Tre friska, om än stressade döttrar. Och en en månads lång semester i Australien. Hela januari ska vi få umgås med minstingen i familjen. Om sedan Marie hade kunnat följa med (det hade hon behövt nu) hade det varit fullkomligt. Mitt livs största äventyr ska det här bli! Semestern är äntligen godkänd och visum ansökte jag om igår till oss alla tre. Det ska bli så underbart med sol och värme. Hela min kropp skriker efter det, både kropp och skäl. Tänk o

  Ja, så har ännu en helg förflutit. Äntligen har dagen kommit då jag ska få håret klippt. Efter frissan träffades Lennart och jag i stan. Jag hade fått för mig att jag ville gå Hornsgatan en bit. Som så lämpligt dök den här skylten upp! Det fick bli ett besök på den gamla kända Black&Brown där det har avnjutits ett och annat. Vi hade tur och fick ett bord innanför baren. Träffade där en kvinna i min ålder som var så trevlig, så det fick bli både mat och dryck och trevligt sällskap. Två mätta och glada. Efter jobbet i lördags så hade vi bestämt att vi skulle gå på minnesmässa i Lilla Dalens kapell. Vi fick de sista platserna. Det var jättemycket folk. När jag hade suttit en stund så kom det över mig en så stor ledsamhet. Så jag grät nog mer där än på begravningen. Jag tyckte visserligen att det var skönt att mormor fick sluta sina dar som hon gjorde. Lugnt och stilla, som hon själv också ville. Så jag kan inte riktigt förklara hur jag kunde bli så ledsen. En stor tomhet