Mellan glädje och sorg är det inte långt
Ja, så har ännu en helg förflutit. Äntligen har dagen kommit då jag ska få håret klippt. Efter frissan träffades Lennart och jag i stan. Jag hade fått för mig att jag ville gå Hornsgatan en bit.
Som så lämpligt dök den här skylten upp! Det fick bli ett besök på den gamla kända Black&Brown där det har avnjutits ett och annat. Vi hade tur och fick ett bord innanför baren. Träffade där en kvinna i min ålder som var så trevlig, så det fick bli både mat och dryck och trevligt sällskap.
Två mätta och glada.
Efter jobbet i lördags så hade vi bestämt att vi skulle gå på minnesmässa i Lilla Dalens kapell. Vi fick de sista platserna. Det var jättemycket folk. När jag hade suttit en stund så kom det över mig en så stor ledsamhet. Så jag grät nog mer där än på begravningen. Jag tyckte visserligen att det var skönt att mormor fick sluta sina dar som hon gjorde. Lugnt och stilla, som hon själv också ville. Så jag kan inte riktigt förklara hur jag kunde bli så ledsen. En stor tomhet var vad jag kände och jag var totalt oförberedd på den kraftiga reaktionen. Men hon har det säkert bättre nu än de sista åren hon levde. Och vilket tur att jag hade Lennart med som är en klippa i sådana situationer.
Efter mässan gick vi till minneslunden med blommor och ljus. Det var lite duggregn och kallt i luften, och så vackert.
Hela minneslunden var fylld med ljus.
Helen fått något erbjudande från en väninna om att få bli modell för en dag och ta en väninna med sig. Så iväg till Modell house gick vi och blev mejkade och sedan fotograferade.
Det togs nästan hundra bilder och efter fotograferingen fick man då köpa bilderna för hutlösa priser. Jag har faktiskt gjort det för några år sedan när jag lät göra min hemsida. Helen köpte några. Jag avstod, men fick en gratis make up lagd. Kul. Och man förstår att det är inte lätt att vara modell. Till slut är man så trött i mungiporna.
Kommer ni ihåg den långa och resliga Thailändskan. Jag kortade av den ordentligt och trodde nog inte att hon skulle klara det. Men nu är det full fart igen!
Och håll ut mina vänner snart är den här.
Våren! Men innan dess…………
Är det Australien för Gun, mig och Kjell. Nu är det klart att jag får semester och i morgon ska jag ansöka om visum. Asyl höll jag på säga, men det är väl nåt annat det :-)
Ta väl hand om varann!
Att gråta så där gjorde säkert bara nytta! Snart är du här hos oss i solen och värmen.
SvaraRaderaLilla Dalen betyder mycket för mig. Min far ligger begravd där och jag har alltid älskat att kyrkogården är omsluten av skogen.
SvaraRaderaNär min äldsta son skulle döpas valde jag Lilla Dalens kapell. Närheten till pappa var viktig för mig. Det kapellet är lagomt.
Att gråta är läkande. Inte alls dumt :-)
Ha det gott