Glädje
Om du ger ett leende så får du ett tillbaka
Glädje, vad är det? Ja, när jag skrev det här blogginlägget så kan jag lova att jag log hela tiden. På eftermiddagen idag fick jag ett samtal från Uffe. Jag tror att det var den här bilden han hade fått som vykort från Åsorna. Jag kan lova att han var glad, så himla glad. Han var rörd till tårar. Och fick mig att lova att tacka så mycket. Inte bara en gång. Och det fick mig att tänka på alla de som inte har eller har valt bort att inte ha någon dator. Tänk så mycket det betyder att få en hälsning i brevlådan och få hålla i och titta på när man vill. Och då särskilt med ett foto på dem som skickat kortet.
Tidigare skickade man alltid vykort. Det gör man inte längre. Jag kunde skicka 40 vykort när jag var på semester. Nu blir ett mms eller lägger upp foton på FB.
Oj, så kul! Kommer faktiskt inte ihåg vad det var som var så roligt. Men det var när Åsa kom hem i somras. Vi satt på Götgatsbacken och tog en öl innan Åsa gick ut med sina kompisar.
Marie och Magnus när det begav sig. Tror att det var första julen.
Marie och Åsa ger ett försiktigt leende. Men roligt hade vi när vi var i Ängelholm i vintras
Gladare unge får man leta efter. Isak är en riktig glädjespridare.
Maries “möhippa”. När vi överraskade Marie och åkte till Krakow. Här stod då hennes bästa väninnor och överraskade när vi kom till Skavsta. Jag kan lova att det skrattades på den resan.
DET FINNS SÅ MYCKET ATT GLÄDJAS ÅT.
Jag blev väldigt glad idag när Marie ringde tex. Jag träffar ju också mycket olika människor i mitt jobb. Ibland när jag har föräldrar som inte är födda i det här landet och jag visar ett intresse och frågar varför den lilla nyfödda babyn har kajal runt ögonen så ser jag hur glada dom blir när de får berätta något om deras gamla traditioner. Gamla farmor i Kurdistan har skickat en särskilt svart sten som bara finns där. Den blötläggs och sedan målar man svart runt ögat som vi målar kajal, nära ögat, för att skydda dom från allt ont. När dom får berätta om sitt gamla land så lyser glädjen i ögonen. Och de tar i hand när dom går och tackar för ett trevligt samtal. Och jag blir också glad när jag ser deras glädje.
Ja det var en riktig glädjeblogg du lagt upp!
SvaraRaderaKul att Uffe uppskattade kortet. Ja precis som du säger så sker ju så mycket kommunikation digitalt numera att man måste påminna sig själv att höra av sig till de utan dator också. Åh vad jag många gånger har önskat att morfar hade haft en dator...
Kram
PS. Om två månader vaknar ni upp er första morgon i Sydney :)
Vilken glädjeblogg!!!! Ja, tänkt att något som kräver så lite av en själv kan glädja någon så mycket. Underbart roligt att kortet blev så uppskattat. Nu är det fredagsmorgon och jag sitter på bussen på väg till jobbet och kan ju glädjas åt att snart sitter jag på bussen på väg hem från jobbet och har en hel underbar helg framför. Kram på dig.
SvaraRaderaJag skulle gärna klippa ut den rutan. Men behövde bara läsa din blogg, rena glädje injektionen :) Kärlek mamma, kärlek <3
SvaraRaderakram från Tallinn
Underbara "ungar" är vad ni är!
SvaraRaderaStor kram till er