Upp och ner som livet är

 

DSCF1464

En kall och strålande vacker morgon på väg till t-banan. Jag vet ungefär vad som ska hända. Jag har gruvat mig i flera veckor.

Men nu är det gjort. Så här går det till: Och så lätt är det inte att svälja en sond grov som mitt pekfinger. Jag fick en skjuts av något lugnande så jag minns faktiskt inte mycket av det hela. Jag bad om att få det av det tunga artilleriet. Och det fick jag. Men det är inget jag vill göra om helt enkelt. Men nu är det gjort. Och nu har jag bara roliga saker framför mig. Och så mycket att glädja mig åt. Tre friska, om än stressade döttrar. Och en en månads lång semester i Australien. Hela januari ska vi få umgås med minstingen i familjen. Om sedan Marie hade kunnat följa med (det hade hon behövt nu) hade det varit fullkomligt. Mitt livs största äventyr ska det här bli!

Semestern är äntligen godkänd och visum ansökte jag om igår till oss alla tre.

2011-10-18 18.52.48

Det ska bli så underbart med sol och värme. Hela min kropp skriker efter det, både kropp och skäl. Tänk om man hade råd att bo i något varmare land över vintern. Flytta i oktober när det är som ett stort mörker och komma hem till den svenska våren i april någon gång. Men man vet aldrig….

Tänk om man inte hade drömmar. Drömmar kan ju som ni vet ta oss hur långt som helst.

Kram på er alla och dröm vidare. Plötsligt händer ju, sägs det!

Kommentarer

  1. Skönt att det gick bra att svälja en kamera, hu! Kan man inte sövas? När får du provsvar? Tar det på luren sen. Puss i pannan

    SvaraRadera
  2. Skönt att det är över. Underbart med rejält med lugnande också.
    Snart är ni här i värmen hos oss. Just nu denna morgon var det 27 grader när vi vaknade vid 06.00. Nästa lite väl mycket när man ska sova, men jag tycker det går rätt bra ändå.

    Kram kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ingen bra början

Boul igen

Fyra mil norr om Uppsala