Så söta

. Efter att ha kämpat oss över fjället (7 km) i snöstorm på skidor med barnen i pulka var vi äntligen framme.  Marie,Gun, Dag och Krister i Göstas stuga i Syndalen .

Lennart och jag skildes åt på söndagen för olika aktiviteter. För att sedan träffas på stan. Lennart hade köpt biljetter till Nils Landgren på Fasching. Vi ville också ta en promenad innan, så vi sågs vid Slussen och tog Djurgårdsfärjan över vattnet. Gick i mörkret utmed kajen och såg ljusen på andra sidan.

Passerade Junibacken.

På höger sida sida syns belysningen på båtarna

Vi gick sedan vidare till Strandvägen, Nybroplan och fortsatte upp mot Norrmalmstorg och julskyltningen på NK. Tänk så mycket man kan göra av ett skyltfönster.

Där stod både barn och vuxna och tindrade med ögonen

Så småningom kom vi till Fasching och Nils Landgren som är så fantastisk. Inte bara att han är en otrolig trombonist, Men hans sång är ju magisk och väldigt speciell. Han står helt still när han sjunger, blundar möjligen och en så speciell röst. Hans CD, Setimental Journey, är så otroligt bra.

I början på veckan har det inte hänt så mycket. Men igår torsdag kväll var jag bjuden till Helen som hade besök av Babben och även bjudit in sin svägerska Kicki. Tjejmiddag (det heter så!)för det heter ju inte tantkalas eller!? Nej tant blir jag aldrig. I den förra generationen fanns det nog endel tanter tror jag.

Helen var kattvakt till två katter som var så charmiga. Jesper heter killen som prövade olika ställen att posera på. Nio månader och väldigt kelen. Jag hade med mig en amaryllis som det också var en tallkvist på. Det var gott att tugga på sa Jesper, det fanns också en honkatt, norsk honkatt. Så söt, men mycket reserverad. Hon tyckte nog att hon behövde inte jobba så mycket för att synas, det räckte med att bara vara vacker.

Sedan kom Kicki som jag inte träffat på flera år. Hon försökte göra oss vackra innan vi åkte på vår första Greklands semester till Karpathos 2003.

Pidaia eller Karpathos stad. Där vi uppdaterade det som hänt de sista 14 åren som gått sedan vi träffades sist. Gissa om det pratades och skrattades! Helen och jag har känt varann sedan vi var småbarnsmammor i Segersjö. Träffades vid sandlådan. Vi hade båda väldigt morgonpigga barn. Fikade hos varann redan vid sjutiden, jobbade på Uttrans sjukhus båda. Så i Karphatos började vi där vi slutade 14 år innan. Och det får vi väl tacka Marie och Kicke för!

Tack

För att återgå till gårdagskvällen så fick Göran höra att jag skulle komma så han kom förbi och hälsade.

Vi blev bjudna på bubbel och jättegod trerätters middag. Nere i högra hörnet ser ni den lilla norska damen(katten alltså) inte Babben.

Som vanligt blev det en väldigt spretig blogg precis som jag själv.

Ta det lugnt i julstressen.

15 dagar kvar!