Karins lilla röda

Uppe i Blue Mountian såg vi vår första papegoja, Rosella heter den visst. Annars är det svårt att få se dom eftersom de flyger ofta i flock och är snabba som attan. Men häromdagen satt det två stycken och jag förstod en stund senare varför dom satt just där. Grannarna matar dom förstås! Den här “lilla” hade gjort ett stort jobb. Marie, vi lämnade honom kvar i Jervis Bay! Här är min favorit!! Kookaburran! Vi vaknade varje morgon vid fem tiden när dom vaknar och samlats! När de satte igång sitt skrattande läte var det svårt att hålla sig för skratt även om man var nyvaken. Visst låter dom härligt!! Fågel eller fisk? Fy tusan så stor. På Sydneys aquarium såg man verkligen hur stora dom är. Vi gick i en tunnel av glas där man såg mycket både fula och fina fiskar under ifrån. Pingvinfamiljen in real life. Enorma!! Leopard rocka kan den heta det? Korsspindeln som fäller in sina ben och bildar ett kors! Ibisarna var också törstiga i Centanniel park där vi firade födelsed

Mycket vackra blommor har jag sett. Den är liljan fanns utanför huset i Jarvis bay eller är det en fresia kanske? Jag är smått tokig i hibiskusar som ni vet. Så idag, på väg till Coogee, så var vi på stöldraid. De finns i alla färger och storlekar. Både enkla och dubbla, Hortensian var enorm. Det här är en amaryllis som vi köper lökar till jul. Rabatten var full av dessa vackra blommor. Den här vet jag faktiskt inte vad den heter. Ser ut lite som en magnolia. Någon som vet? Avslutningsvis så är frukt och grönsakerna big zize Och så otrolig stora och goda. I morgon ska vi glädjas åt att Lill Åsa är ledig. Det är också dagen innan vi åker hem och vi ska hinna göra det sista. Lite manikyr och pedikyr, tänk så priviligerad man är.  Åsa som jobbat fyra långa arbetsdagar ska få vara ledig onsdagen också. Känns faktiskt skönt att komma hem, saknar Lennart och mitt hem även om det är tråkigt att lämna Åsa, Åsa och Pontus. Men nu blir det skönt att återgå till vardagen och mina

  Tiden går fort när man har trevligt sägs. Det är så sant. Ändå har vi hunnit med så mycket. Så svårt att försöka sammanfatta. Jag tror att det kommer att ta tid efter man kommer hem när man kan se helheten, när man får perspektiv på det hela. Vi har fått uppleva så mycket, träffat så mycket trevliga människor. Fått en liten inblick hur Åsas familj lever sitt liv. Sedan en vecka tillbaka har båda Åsorna börjat arbeta och imorgon börjar Poppe skolan. Sydney är en väldigt stor stad inser man snart. 4,5 miljoner människor bor där. Och vi har väl inte sett en bråkdel av staden antar jag. Trots att vi tycker vi sett mycket. Folk är väldigt trevliga och vääldigt artiga. Man tackar tex busschauffören när man kliver av bussen. Även mindre barn är väldigt artiga. Vi simmade och snorklade vid ett tillfällena när både Tilda och Erik simmade fram till mig  i omgångar och frågade om det gick bra och det var några problem. Vi är inte riktigt vana vid det. I helgen har Lill Åsa jobbat både lör

Tillbaka i Randwick igen. Åsorna tillbaka till sina jobb och vi får klara oss själva. Det var en fin och solig dag så det fick bli Coogee beach. På väg dit hittar vi Svens pizzeria som har det som liknar Svensk pizza. Vi har ännu inte provat den. På onsdagen hade vi stämt träff med Åsorna som skulle komma direkt från sina jobb och vi skulle möta upp i Darling harbour. Men kära söta vad det regnade. Himlen var vidöppen och alla såg ut som dränkta katter. Lill-Åsa som kom sist hade vi köpt lite torra kläder till. Vi hade bestämt att bjuda Australiensarna på middag för all gästfrihet och tålamod att ha oss boende hos sig. VI HAR HAFT DET SÅ FANTASTISKT BRA Och det tackar vi så mycket för. Men som sagt vilket väder. Men när vi skulle hem igen så hade det avtagit något. Australiens nationaldag tog vi bussen till Balmain där Åsa tidigare jobbat. Här är hennes lunchrum kan man säga. Balmain är typ som Södermalm. Väldigt hipp att bo här. Lunch fick bli våfflor och glass i en park. S

Jag nämnde tidigare att vi varit på vinprovning. Vi ville ta det med anknytning till hemresan till Sydney. Vi hade gjort ett försök tidigare, då var det stället stängt, Därför tog vi reda på öppettider innan vi åkte. När vi kom dit var klockan nästan tolv. När vi svängde in på gården kom mor (ca 80 år) i huset ut lite yrvaket. I nästa stund såg vi far i huset dra av pyjamasbyxorna och på med joggingbrallorna. Han var ett original. Det fattades tänder lite här och där. Det var nog den mest annorlunda vinprovning någon varit med om. Vi provsmakade ett antal. Det var väl inga större smakupplevelser., verkligen!  Men för att glädjas med paret köpte vi två flaskor Passionsvin. Han svarade inte för vad som skulle hända när vi drack det! Två flaskor vitt vin blev det också som var ganska skapliga. Men det var nog mest en rolig upplevelse. Vi hade tänkt äta lunch där men hygienen var väl inte den bästa, så vi avstod. Vi åkte istället vidare till Kiama, en liten trevlig stad/samhälle. Där

  En del dagar gjorde vi inte mycket. Det är väl det som är semester! När man inte måste göra så mycket. Ligga och låta tankar och funderingar komma och gå. En dag då det var mulet körde vi runt lite. Och sådana här skyltar ser man överallt! Vi for mot Aboginernas samhälle. Vissa vägar var “privata” där vi inte tilläts åka. När vi skulle gå ur bilen för att titta på en gammal nerlagd fyr med vacker utsikt så öppnade sig himlen. Så del blev ingen utsikt. Vi for och handlade lite innan vi körde hemåt. Sedan blev det hängmattan igen med “Presidentens fru”. En mycket bra och tjock pocket som jag nu läst ut. På fredagen bär det av hem mot Randwick. Tjejerna kör hem oss och packningen och de fortsätter med att lämna tillbaka hyrbilen. Efter det blev det en lugn kväll i Ranwick. Lördagen planerades det för eftermiddagens gäster, Åsas nya chef, Annika och hennes man Tomas och gemensamma vännerna Eva och Johan som nu bott i Australien i nio år och fortfarande trivs i sitt nya