Katoonga, Blue Mountain, och så lite grillning

 

Ja, så här ser ofta middagarna ut. Grillning på terassen. Om det inte blåser för mycket förstås. Vi har också haft ett riktigt åskväder en kväll som höll på i flera timmar. Ett mäktigt sådant. Hela himlen lyste oavbrutet i flera timmar. Vi var då på väg hem från stranden. Pontus hade skadat sitt lillfinger och som tur var fick jag och Gun plats i taxin, men Kjell och Åsa skulle gå. När dom då kom hem efter drygt en timme så vågade vi nästan inte kommentera att det rann av kläderna. Åsa såg ut som ett åskmoln) Så fick stilla oss lite. De hade gått efter en GPS. Det visade sig dock att det fanns fler Albert street. Och I Ranwick är det dryga backar upp och ner hela tiden. Kjell höll alldeles på att tappa andan

Kvällarna tillbringas ibland med kortspel. Jag har då ingen tur i kortspel. Jag har bättre tur i kärlek.

Tisdag morgon stod mobilen på väckning för första gången på den här semestern. Vi skulle först ta buss in till stan och sedan tåget till Katoonga och Blue Mountian. Vilken höjdare om man får vara så vitsig!

Där stod jag som i vanliga fall är så höjdrädd. 250 meter upp i en linbana!! Men hinder är till för att övervinnas. Och det var magiskt, faktiskt.

Höjder gör sig inte på bild men det är otroligt mäktigt.

Uppifrån ser det nästan ut som brockoli buketter.

Lunch efter en häftig vandring i regnskogen.

Tre systrar (dock inte mina döttrar). Har tydligen varit sju till antalet. Nu finns bara tre kvar.

I regnskogen är man liten.

Så säger vi hejdå till Blue Mountain för denna gång. Vilket äventyr!

Kvällens grillvärd. Vi prövade känguru bl.a mycket gott. På fredag ska vi se dom irl.

Ha det gott