Tiden bara rinner i väg

 

Tiden går fort när man har trevligt sägs. Det är så sant. Ändå har vi hunnit med så mycket. Så svårt att försöka sammanfatta. Jag tror att det kommer att ta tid efter man kommer hem när man kan se helheten, när man får perspektiv på det hela. Vi har fått uppleva så mycket, träffat så mycket trevliga människor. Fått en liten inblick hur Åsas familj lever sitt liv. Sedan en vecka tillbaka har båda Åsorna börjat arbeta och imorgon börjar Poppe skolan.

Sydney är en väldigt stor stad inser man snart. 4,5 miljoner människor bor där. Och vi har väl inte sett en bråkdel av staden antar jag. Trots att vi tycker vi sett mycket. Folk är väldigt trevliga och vääldigt artiga. Man tackar tex busschauffören när man kliver av bussen. Även mindre barn är väldigt artiga. Vi simmade och snorklade vid ett tillfällena när både Tilda och Erik simmade fram till mig  i omgångar och frågade om det gick bra och det var några problem. Vi är inte riktigt vana vid det.

I helgen har Lill Åsa jobbat både lördag och söndag så har fått klara oss utan henne. Så igår begav vi oss till stranden Brontë beach. Vi stod en god stund och studerade vågorna och insåg att det var väldigt mycket strömmar. Flagg avståndet var väldigt smalt.

Men vad som är så bra här är att det finns något som heter rockpool. En avskild bassäng där havsvattnet sköljer in. Underbart!!

På lördags kvällen hade ingen av oss lust att laga mat så Åsa beställde bord på Pinocchio som ligger fem minuters promenad härifrån i The Spot. Pinocchio hade en meny lång som Pinocchios näsa sas det. Massor av goda skaldjursrätter.

Lill Åsa anslöt efter jobbet vid åtta tiden. Så vi fick äta alla tillsammans. Utom Pontus förstås som jag upptäckt inte finns med på något kort efter vi kommit hem från vår vecka i Jarvis bay. Inte så konstigt. Han är sexton år och antagligen tycker han kompisarna är trevligare än vad vi är. När vi sedan går hemåt så har mörkret fallit och man upplever nåt som vi så sällan upplever i den kalla nord. En varm kvällsvind. Jag tror att på hela den här tiden så har det inte varit under 22-23 grader på kvällen. Vi har kunnat sitta ute i mörkret och njutit och lyssnat på kookaburror och deras skrattande läte och papegojor. Kjell har haft koll på både flygplan och kackelackor eftersom han sovit på övervåningen mellan de två takterasserna.

Hinner nog med en till blogg som kommer att handla om alla de djur vi sett och lite annat smått och gott.

Var rädd om varann