Tiden

 

Tiden, vart tar den vägen? När den här bilden togs så hade vi fortfarande drygt tre veckor kvar av tiden hos Pingvinerna. Nu har vi varit hemma i drygt en vecka och det känns som väldigt länge länge sedan bilden togs.

Här leks det i vattnet. Det hördes över hela Jarvis bay var dom var någonstans. Inte ens de minsta barnen hördes lika mycket! Men kul hade dom. Vi gamlingar stod och tittade på! Jag försökte också men vågorna var stora så efter några kallsupar gav jag upp.

Det här var sista dagen innan vi skulle åka hem. Det kom en (vad dom nu heter) kakadua och satte sig på ledningen utanför lägenheten, helt naken på huvudet. Lill Åsas hjärta höll på att brista. Ända till Anna berättade att ungarna såg ut så! Jag vet faktiskt inte om det var för att Åsa inte skulle få mardrömmar som hon sa på det viset:-). Dottern har ett så gott hjärta för djuren.

Så här såg dom flesta kvällar ut. Har nog inte spelat kort sedan tjejerna var små och vi var på Källfjället. Men det är kul. Det var ett jäkla gnäll för att jag skulle ha fuskat. Inte då:-)

Ja nu ser det så här. Underbart det också.

Sill och knäckebröd går bra så här också

 

Var rädd om varann