Ho chi min

Nyss landat i Ho chi min efter 45 min flygning. 

Duschar och gör mig i ordning för nattlivet i i stan🤣

På ett café några kvarter bort beställer jag mig en iskaffe och sitter länge och studerar både trafiken och människorna. 

Kärlek vid första ögonblicket. 

Tänk så konstigt egentligen. Redan efter några timmar så känner jag att det här är min stad

Det är en häftigt stor och bullrig stad

Känner mig ändå trygg där jag sitter. Alla hälsar och ler när man möter blicken

Den här matar in sockerrör i någon slags mangel eller press. När han fått dem någorlunda platta lägger han i några lime och fortsätter mangla. Fyller glaset med is och saften som  har runnit ned i en behållare. 

Ja sedan letar jag mig hemåt och faktiskt hittar jag mitt rum som är har ett helt ekologiskt tänk. Så himla smakfullt.  

All textil är i något slags siden. Sänglinnet också. Ljuvligt!

Lilla soffhörnan

Trots att det är en storstad jag bor i så hörs trafiken inte mycket. Däremot så träffas grannarna här utanför. Barnet leker och ropar hello när jag passerar. Mysigt!

För att komma till rummet måste man gå över två innergårdar och här slutar gatan. Inte lätt att hitta. Hår haft sådan tur med de två boenden jag haft här i Vietnam

Slocknar vid tiosnåret, så var det med det nattsuddet!

Hit hade jag bestämt mig för att gå. Katedralen Notre Dame. En kopia av den i Paris. När jag kom fram så var den tyvärr stängd på grund av restaurering. Typiskt!

Jag fick en ordentlig promenad i alla fall. Fina parker passerade jag . Hittade nästan tillbaka

Trodde jag var hemma😁

Här vid den helt rosa katolska kyrkan hade jag traskat ca sju km . 

Där tog orken och mitt onda knä slut. Ut med näven och fick tag i en taxi sista biten. 

Nu vila några timmar innan shoppingen

Här blev det shopping. Saigon center

Och japansk mat även idag. 

Nu helt slut efter 15 000 steg och en blank dag väntar imorgon

Hittar så småningom dagens utflykt. 

Återförreningspalatset. 

The independence Palace.

Här har nog många prominenta gäster suttit

Längst ner i huset låg köket. 

Utanför på gräsmattan dundrade dessa in 1975 och förstörde stora delar av palatset. 

På väg hem så irrade jag totalt bort mig och batteriet på mobilen hade laddat ur. Och där fanns adressen 🤥. Haltade mig fram (förbannade knä). Då upptäcker jag att precis där jag står är ITtower. In där och vänlig man i receptionen lägger min mobil på laddning. Vips är jag på G igen

 Nu har jag fått liv i mobilen (både adress och GPS) efter en stund. Två varma korvar med bröd senare, tar jag en taxi sista biten.

Hem, ljuva hem. 

Längst ner, där gatan slutar bor jag. Ser väldigt ruffigt ut.  Men det är ju insidan som räknas. Eller hur?

Nu ligger jag här med ett svullet knä och inser att det får bli en hemmakväll i kväll.

I morgon flyger jag till Bangkok och möter Christina som kommer från Göteborg, för de sista två veckorna. Åh så roligt det ska bli!