Födelsedagsfirande

 

Det var ju inte jag som fyllde år. Tack o lov fyller man bara en gång om året och det har gjort så det räcker i år. Men jättefina tulpaner hade Irene med sig.

Nej, det var Irene som jag arbetade med hela 80-talet som ska till och fylla år. . Irene och jag arbetade på Transporthälsan och har fortfarande mycket att minnas och skratta åt. Om jag fick leva om ett decennium så skulle vara 80-talet. Så roligt vi hade och det fanns gott om pengar i företag och i organisationer. Då fick man inte bara julklappar utan semesterpresenter, uppmuntringspresenter, Att få gå en kurs var inga problem och läkemedelsbolagen bjöd på middagar på fina krogen. Det är roligt att ha fått vara med på den tiden.

Man ska vara rädd om sina “gamla” vänner. Dom tillhör historien om mig, precis som mina föräldrar och barn gör.

Jag har en liten böjelse att fota bänkar. Bänkar har så mycket att berätta. Kanske är tur att de inte kan tala. Den här bänken står på en brygga i Fagerstatrakten. Visst är den vacker i morgonsolen?

Kairo badplats förra vintern. Jag är verkligen ingen badkruka men den här dagen hade jag inte någon lust att ta ett dopp

 

Matsäck ute i det fria. Det är livskvalité det.

Vi var på en weekendresa till Nyköpingstrakten och bodde i annexet till ett kloster. Ni kan ju tänka er vad som kan ha avhandlats på den här bänken.

Nu väntar vi bara på den här synen.

Ha det gott mina kära