Nu backar vi bandet
Nog har det varit händelserikt alltid
Det här var det sista jag såg av flickornas avfärd på väg till värmen. Inte utan att man blir avis. Kastade mig in och började städa, bra botemedel när man behöver få ur sig känslor. Jag har lagt märke till att jag gör så när jag är arg eller ledsen. Det hjälper lite, tro mig! Fredagskvällen blev det mycket kramar och närhet. Så skönt!
Håll i er, för nu blir det tvära kast. Bilden skulle egentligen ha föreställt Helen och hennes käraste Edvin, men jag glömde ta kort. Så kan det gå när man har trevligt! Jag och Lennart var bjudna på middag hos Helen i Farsta i lördags och både åt och drack gott. Bubbel och snittar och sedan bland annat en så himla god soppa som Edvin gjort. Edvin har under många år bott i USA och har därifrån tagit receptet på Clam Chowder, som är en musselsoppa. Och det var inte bara musslor i kan jag lova. I USA kan man köpa den som snabbmat tydligen. Betydligt godare än all annan snabbmat. Och nyttigare förstås! Bilden på Helen och mig är från Thassos 2009. Herre jisses vad åren går. Och så mycket roligt vi haft. Greklandstokiga som vi var började vi med Karpathos 2003 och sedan har det bara rullat på. Vi har avverkat ett antal öar i den Grekiska arkipelagen.
Ja, så har jobbat helgen också, dock inte i shorts som på bilden
Måndag eftermiddag fick jag telefon att mamma blivit akut dålig. Hjärtsvikt, cirkulationsrubbning, andningssvårigheter, högt blodsocker och allt man kan ha. Medvetslös. Jag kastade mig från jobbet och hem och hämtade bil och körde till Huddinge sjukhus, där det var fullt pådrag med syrgas och nålar både hit och dit och det var ingen som trodde att hon skulle överleva. Men trots ett svagt ? hjärta så har jag idag fått kontakt med henne och till och med fått i henne lite soppa. Marie kom också och vi satt hos mormor några timmar och pratade. Som dock sover nästan hela tiden. Jag tror ändå att hon kan höra att vi är där. Hon som inte trodde hon skulle bli så gammal! Nu fyller hon 89 år till sommaren och hon kommer säkert att få uppleva den dagen också. Bilden är från Lennies minsta dotters dop förra sommaren. Jag, mormor och Eddie. Det var nog den sista utflykten. Hon orkar inte sådana fester längre.
Avslutar med en vårbukett. Visst är dom vackra.?Tulpaner är nog de mest löftesrika blommor som finns. Snart, snart sticker dom upp i rabatterna både här och var. Jag har numera inga rabatter, så jag får glädjas åt dom på detta vis.
Ha de
Kommentarer
Skicka en kommentar