Äntligen säger nog Harry

 

Men hos oss lämnar hon en stor tomhet. En märklig känsla. Både en befrielse att hon slipper leva det livet som hon gjorde de sista året, isolerad i sig själv och en sorg över att hon är borta. 

Det var en fantastiskt ljus och vacker begravning lilla Dalens kapell i Tumba. Där hon nu ska spridas i minneslunden. Det sägs ju “i ljust minne bevarad” och det är verkligen så vi ska minnas mamma, mormor, gammelmormor och mormorsmormor. Jag tror de bästa åren i mammas liv var de åren de hade sitt Masbyn. Många av oss, inte minst barnbarnen har minnen därifrån.

Kistdekorationen blev så fin. Mamma älskade rosa och lila och så fick det bli. Och ett hjärta skulle det vara.

Barnbarnen lade hjärtan med namn på som hon fick med sig på resan.

Några kunde tyvärr inte vara med. Jag tänker särskilt på Lennie som hon och Harry betytt så mycket för. Men han, Sofi och Åsa var med ändå i allas våra tankar. Och tänk att dom flesta av oss hann säga adjö till henne innan hon släppte taget om livet. Nu har hon det skönt lilla mamma. Ja, hon var verkligen liten på slutet där hon låg.

Väldigt vackert! Och en så fin kvinnlig präst som efter griftetalet läste upp vad Sofi hade skrivit strax efter hon fått veta att hennes gammelmormor gått bort. Det var mycket tårar och svårt för oss alla. Hon har genom åren betytt så mycket för så många.

Men det var inte bara tårar, det var mycket skratt också. Efter begravningen samlades vi i Klockargården, där vi också var när Harry begravdes. Vi barn hade med oss album. Här är Gun, jag, Ulla, Marie och Christer. Album som vi inte sett på massor av år. Även album från både mammas och pappas liv.

Här är det lillebror Eddies hörna med Elin, Robin och Robins flickvän. Robin som spelade så vackert i kapellet.

Här är det nog Ullas och min hörna i så fall! Till vänster Marie och inne vid fönstret sitter Ullas Peter och bredvid honom han bror Zandor. Gun ser ut att övervaka det hela.

Här har vi storebror Leif, hans fru Ingrid, Mia och Stefan, jag och halva Lennart. Rita lyckas jag inte fånga på något foto. Ja, nog var det många goda skratt alltid. En del av barnbarnen såg kort från det dom var små för första gången.

Efter att vi skildes åt och det var städat och diskat så åkte jag och Lennart ut till kapellet och kikade på blommorna innan vi körde hem., för i morgon har nog rådjuren käkat upp det mesta. Och tänk, det tror jag mamma skulle tyckt om som den sanna djurvän hon var.

Nu ska hon vila där med sin Harry, Lisa och Gösta.

Sov gott lilla mamma